än mer poladroid

Det är varmt och fuktigt. Jag är slö. Med hjälp av Poladroid slipper jag redigera bilder eller tänka på bildstorlek. Bara klicka, dra och ladda upp.
Nämnde jag att jag är slö? Poladroid är som gjort för varma nätter med hög luftfuktighet då det känns som om man svettas ut hjärnsubstans.
Det blir inte bättre av att jag läser en lätt ångestframkallande bok som är så smart förvirrande att jag knappt minns vem jag är. Dirty Dancer, stället för droger. Men, på ett bra vis.

upplagd av schmut @ 00:37 0 kommentarer

Polaroidad vardag

..och jag önskar att polaroid-film fortfarande tillverkas samt att Tirups Örtagård hade haft en hyffsad åbrodd.

upplagd av schmut @ 22:54 0 kommentarer

motion för eremit

Jag har börjat känna för att springa igen. Det är nästan 1,5 år sedan jag tappade lusten men det fanns ju ganska naturliga skäl till varför jag helst inte gick ut alls då.
Egentligen känner jag inte för att springa per se utan för att göra av med energi. Överskottsenergi rinner ur öronen på mig trots långa hundpromenader och cykling hit samt dit. Om jag inte gör mig av med den förvandlas den lätt till leda och ur leda följer depression. Motion förebygger.
Löpning är en räddare i nöden för jag kan göra av med energi när som helst och utan att behöva ha sällskap. Jag svettas helst i fred.

Det enda tunga med att göra det själv är när man ska få upp konditionen igen. Även om den är okej nu så är den inte i det läget den bör vara för att jag skulle kunna springa i den takt jag vill så länge som jag vill. Att jag dessutom vill ha allt nu nu nu gör inte saken bättre. Tålamod har aldrig varit min starka sida.

upplagd av schmut @ 23:38 1 kommentarer

svårt nappberoende

Jag önskar jag kunde säga att dagens största händelse var något roligare och coolare än det här, men Iggys nervkollaps då hon upptäckte att 8 av 10 nappar inte överlevt senaste tidens väder, var definitivt det som kom att dominera dagen. Att latex ska vara så känsligt för temperatur och hög lutfuktighet var för mig en nyhet men jag kan inte komma på något skäl när alla latexnappar dött och de två överlevande var av silikon.

Dagens andra nervsammanbrott, om än inte riktigt lika stort om än nästan, var när jag upptäckte att sorkarna haft rave i odlingslotten. Idéen att sorkar skyr lökväxter visade sig vara en myt eftersom alla lökar verkade ha fått sig en svängom.

Mitt självförtroende har definitivt fått sig en törn.

upplagd av schmut @ 21:17 1 kommentarer

länkkärlek

En blogg som definitivt fick mig att dra på smilbanden idag är
Dagens lokaltidningsbesvikelse


(hittat via Min blogg mot horisonten)

Etiketter: bloggtips

upplagd av schmut @ 23:57 1 kommentarer

saker jag inte förstår

• Hur folk kan ta Schulmans utspel på allvar och inte inse att det bara är en drive för att få folk till hans nya blogg?
• Att samma Schulman lägger ut vem som svarat på hans MMS om barnets födelse?

Jag skulle vilja tro att Schulman är förbannat listig och beräknande, men diverse inläggar i hans bloggar får honom att framstå som mer mediakåt än Linda Rosing.

• Diverse modebloggerskor ska skriva romaner som handar om bloggerskor.
  

Vad är meningen med att skriva en roman om något vi redan läst och kommer fortsätta läsa i alla modebloggar? Boken om mitt liv som bloggare med författarambitioner, vilket ni redan läst om på min blogg? Blir det hela inte en repris?

• Varför behandlas Michael Jacksons död som den största nyheten fortfarande?

Hur kan världen ha fastnat i en kollektiv Michael Jackson-sorg när man för bara några veckor sedan referrerade till honom som Wacko Jacko, en misstänkt pedofil och en usel pappa? Är det för att folk har dåligt samvete för att de behandlat mannen som en gammal näsduk som man nu behandlar honom som ett helgon? Är det verkligen att visa respekt?

upplagd av schmut @ 23:32 3 kommentarer

På dagens agenda (via mobil)

Passa hundar, gå igenom ägarens tjejtidningar (lektion i "Hur en kvinna kan och bör customiza sig själv") samt bota migrän med polska piller och Löfbergs lila.

Edit:
Migränen kvarstår. Jag klarade 10-talet tidningar, insåg att jag numer ser ut som Eliza Cummings mamma och däckade sedan i en fåtölj där jag drömde att jag gjorde världens godaste Aloo gobhi.

upplagd av schmut @ 14:37 0 kommentarer

sommarlov

upplagd av schmut @ 11:51 0 kommentarer

panduro är för tanter

Idag köpte jag en gammal jeansjacka på loppis. 30 kronor för en tight sak som kommer få mig att se ut som en stoppad tant med fjortiskomplex. Det är dock inte det som är meningen med inköpet utan att jag ska kitscha ut och ner den tills den inte ens vet om att den är en jeansjacka! What am I, Liberace?
Tänk nitar, patches, målat och ryggmärken. Kanske även lite trådat och lite skavt?

Jag vet inte om det var det faktum att det var barnstorlek på jackan eller det att jag ser fram emot att sätta chockrosa nitar på den, som får mig att inse att jag inte lever (som jag lär och ) som min ålder tigger mig om.

edit:

Det här var 2 år sedan, så vem försöker jag lura? Jag har alltid varit en fjortis utom då jag rent tekniskt var en.

upplagd av schmut @ 21:51 3 kommentarer

pocketblogg ockuperat

Eftersom jag är en litteraturnörd av stora mått (med fler pocketböcker än strumpor, skor, läppglans och nagellack tillsammans) så har jag påtvingat Pocketblogg-gänget mitt kritiska jag. Det känns förbannat dumt att läsa så många böcker men inte ha någon att berätta om dem för. Nu är problemet löst: jag berättar - någon annan blir sugen och läser.

upplagd av schmut @ 23:59 1 kommentarer

pausfågel - menlöst kvitter

Semestern har börjat. Värmen är äntligen här och allt börjar gå på lågvarv medans växtligheten tar över. Ekonomin är tunn så vi planerar budgetsemester. Alla lekplatser i Lund ska inventeras och betygssättas, men tyvärr verkar ingen, inklusive Lunds kommun, veta var dessa lekplatser ligger.
Därför får sommaren börja med en skattjakt - Var är lekplatserna?
------------

Iggy börjar äntligen återvända till livet och tyvärr var det lika dramatiskt som låter. Lång tids sjukdom börjar lossa och man tror sig ha hittat orsaken vilket betyder remisser hit, remisser dit och än fler blodprov.
Hon är dock gladare nu och har energi till annat än att bara sitta, så allt löser sig.
------------

Kan tyvärr inte logga in på Spotify eftersom tröttheten fått mig att glömma alla lösenord så jag får stå ut med radion. Det blir kräkmedel såsom Hellströms Det är så jag säger det. Personligen tror jag att den låten nog kan tänkas ligga bakom konflikten i Iran. Det skulle ju kunna vara så.
Om man skulle tro allt man läser på internet, så skulle inget förvåna mig. Ingen konflikt har gjort mig så medveten om att sanningshalten i vad man ser på internet är svår att verifiera. Jag har inget exakt jag kan sätta fingret på men att gammelmedia reproducerar saker de sett på nätet som exakta nyheter (utan att verka ifrågasätta filtreringen) gör mig fundersam.
Samtidigt står det mellan att inte ha någon information och att ha tveksam information. Svårt val.

upplagd av schmut @ 10:36 3 kommentarer

Mobilt

Hur man får ett motvilligt barn att äta - rita det. Även om maten inte går ner så känns det mindre frustrerande.

upplagd av schmut @ 17:43 0 kommentarer

Låda

...för hemliga meddelanden?

upplagd av schmut @ 23:52 1 kommentarer

snorpaus

Jag vet att det finns de där bloggerskorna som bollar sjuka barn och ett eget fabulöst liv utan problem, men jag är inte som dem.
Det finns ingen tid, ork eller ens lust att ta heppa bilder på mig och dottern framför något lagom kitchigt, så därför blir det inga sådana. Det blir inget alls.
I vår familj styr snoret.

Vända kappan efter vinden? Nej, vänd snoret efter vinden!
Lite snor skadar inte.
Lite snor rensar magen.
Man ska inte stoppa huvudet i snoret.
Man ska inte kasta snor i glashus.
Stor i orden, snoret på jorden.
etc.

Fast sanningen att säga så är det även ögoninflammation och magsjuka.

upplagd av schmut @ 23:42 1 kommentarer

sammanfattning

Promenerat, läst och planterat. Pocketböcker, myntasticklingar och loppmarknader. Inköp av hästar, chiliplantor och nya vänner.

Dessutom kom insikten om att jag behöver nya glasögon pronto. Även om det är ganska mysigt att se världen som om det vore lite vaselin på linsen, så gör det allt lite mer förvirrande när det kommer till att tolka den.

upplagd av schmut @ 22:40 1 kommentarer

Tunisborg är historia

Tanken är att ett hem ska vara trivsamt men tydligen värderar man i Lunds kommun trivsamhet högre än hem.

"Socialnämndens ordförande Göran Wallén, (M), har tidigare förklarat att socialtjänsten kommer att anvisa hyresgästerna i första hand till Stadsmissionens härbärge på Piletorp, vandrarhem eller hotell."
från Sydsvenskan 090612

Frågan är dock om det är så trivsamt på härbärge alternativt ungkarlshotell?
Detta rör sig ju trots allt om folk som hittat ett boende, oavsett hur förfallet, och betalar för det. De stannar hellre där och betalar för sig än tar in på härbärge. Om de ska sägas upp enligt Miljöförvaltningens rekommendationer, så borde man ju prioritera att hitta dem nya hem. Permanenta hem så som det de kommer att lämna. Det borde ha gjorts innan beslutet togs!

Jag undrar om Lunds kommun hade agerat likadant om det rört sig om boende med bättre ekonomi?

Etiketter: home is where the heart is?

upplagd av schmut @ 23:49 1 kommentarer

Hej bokkonsument

En enkät angående böcker och läsvanor känns som en bra grej att göra när det är regnstorm ute och rena stiltjen inne. Naturligvis kommer enkäten från Bokhora.

upplagd av schmut @ 10:22 0 kommentarer

För reumatiker?

Annat namn för massör?

upplagd av schmut @ 10:30 0 kommentarer

liv och död Google style

Sitter och slöläser blogrullen när jag fastnar för reklamen på en sida. Det händer sällan. Mina ögon verkar ha lärt sig att sålla bort reklam men ibland så fastnar de. Oftast gäller det rolig reklam men ibland även klockrena WTF så som denna AdSense-matchning av Google:
Kanske är det den ultimata komplimangen och ett bevis på att ens blogg verkligen tar upp hela spektrat?

upplagd av schmut @ 00:24 2 kommentarer

kompisar från förr

Idag fick jag ett email från Facebook där det påmindes om att jag borde bli medlem. Folk hade signat upp min email och vem ville egentligen vara utanför gemenskapen? Om inte annat så kunde jag bli vän med Lisa Madsen-Nilsson.

Ja, man ska alltid ha sina vänner nära och närmare kan det inte bli!

upplagd av schmut @ 22:21 1 kommentarer

dagen M

M för Miljö. Världsmiljödagen är idag. Man poängterar i media hur viktigt det är att inte köpa vatten på flaska och att när man ska resa någonstans så ska man undvika att flyga.
Det hela känns lite I-lands-problem. Borde man inte ifrågasätta att vi KAN köpa vatten på flaska och att vi reser till länder där invånarna knappat har råd med vatten på flaska och definitivt inte att flyga därifrån? VÄRLDSmiljödagen?

Passande bild från Brunopress via Gigapica

upplagd av schmut @ 21:08 0 kommentarer

bekämpa ondska med väldoft

Jag hör glassbilen var och varannan dag. Det irriterar mig nästan mer än att mina höfter har stelnat á la värsta gunslingern. Däremot är jag glad över att mina äppelmynta-, pepparmynta- och krusmynta-sticklingar fått rötter och att min plan att låta myntan tränga ut ogräset på odlingslotten således kan gå av stapeln. Bekämpa ondska med väldoft?
Dessutom bör tilläggas att jag är inte bara allmänt bitter utan även vithårig numer. Inte pga för mycket bekymmer, även om det finns sådana också, utan som resultat av en lasering gone wild. Insidan av kolonistugan var nog inte lika vit som min nacke.

upplagd av schmut @ 18:22 2 kommentarer

Vad är ett hem?

De senaste dagarna har det valsat runt en nyhet kring ett boende i Lund. Tunisborg på Kävlingevägen i Lund. Nyheten i sig är inte något nytt, ett förfallet hus är mer förfallet än vad man trott, men kanske har Ockupationsfestivalen gjort att boendesituationen i Lund blivit mer intressant.
De flesta medier har valt att fokusera på att huset är förfallet och att hyresvärden borde hindras från att hyra ut. Andra har förfasat sig över att det är socialbidrag som har gått till att betala hyran av ett hus som ingen vill gå nära. Man talar om akutboende, stadsmissionen och i värsta fall s.k ungkarlshotell.
Vad de flesta medier missat men som Sydsvenskan tog upp är att några av de boende känner sig hemma. Det må vara förfallet, utan el och värme, men det är deras hem.
Iochmed att det rör sig om personer som kommit utanför den vanliga bostadsmarknaden borde man kanske stanna upp och tänka efter:

Boende som ingen annan vill ha och som har svårt att komma till ro någonstans bor på den här platsen. Någon verkar t.o.m trivas! Varför? Är detta något vi kan arbeta med? Varför anser de att detta är deras hem?

Istället vill man stänga ner, bomma igen och hänvisa till Stadsmissionen som om allt saken egentligen handlar om är ett tak över huvudet och en renbäddad säng. Som om det är vad som utgör ett hem.

Vi ser det hända gång på gång. Folk som kan anses utslagna tar över övergivna hus eller bygger eget. Koloniområden blir små samhällen för hemlösa. I slutändan blir de bortkörda med hänvisning till att Såhär kan ingen bo. För att ingen ska verka hjärtlös så hänvisar man till Stadsmissionen, härbärgen eller Socialen.

Socialdirektören i Lund har uttryckt sig vettigt i frågan och betonar vad det är vi missar - att det handlar om ett hem.

"Enligt Inga-Lill Sjunesson, socialdirektör i Lund, kan även ett odrägligt boende vara bättre än hemlöshet".

– Vi har lagar om att hjälpa människor, men på deras villkor. Det ska verkligen mycket till innan tvångslagstiftningen kopplas in, säger hon. "

För många tar det lång tid innan de kan slå sig till ro och känna sig hemma. Innan de hittar en plats de kan leva på sitt vis.Där de vågar sätta ner sina saker och somna gott utan oro i kroppen. Om de gör det på en plats som vi inte anser är god nog åt en människa, borde vi då inte arbeta för att göra platsen ifråga bättre istället för att flytta på människan? Bör vi inte respektera individens val? Vad de anser utgör ett hem?
Är det inte viktigare att ha någonstans man känner sig hemma och trygg, än att ha ett fint vitmålat tak över huvudet?

Gör vi verkligen något för de hemlösa när vi kör bort dem från vad vi anser vara dåliga miljöer eller gör vi det för vår eget samvetes skull?

Etiketter: home is where the heart is?

upplagd av schmut @ 13:47 4 kommentarer

Vad är ett hem?

Jag har haft en liten fundering kring levnadsstandard och vad ett ett hem är. Skrev en post igår som jag ska fortsätta på senare men tänkte först fråga:
Vad är ett hem för dig? En renbäddad säng, en dörr att stänga, där ens tillhörigheter är eller en plats där man kan låta kaffekoppen stå hur länge som helst utan tjat? Vilka är prioriteringarna och har alla samma?

Etiketter: home is where the heart is?

upplagd av schmut @ 10:19 0 kommentarer

Länkkärlek

Eftersom jag just nu är inne i ett ganska stillsamt läge utan alltför många vokabulära utbrott känns det vettigt att ge era några länkar att lägga bland favoriter:
12 kvinnor

upplagd av schmut @ 12:56 1 kommentarer

Google ser dig

Någon hittade hit genom att söka på
"varför är inflation en sjukdom ?".

Först kunde jag inte låta bli att undra om sökaren någonsin hittade de bokstäver h*n saknade, men ju mer jag tänker på frasen, desto bättre sitter den.

Tyvärr så ger min blogg inte svar på någon av frågorna.

upplagd av schmut @ 10:18 1 kommentarer

sol inne, inte sol ute

Dagen började med att Iggy inte ville gå till dagis. Tydligen är det mycket bråk och stök. Trots sitt namn kände hon sig inte manad för ett vilt liv och vi satt istället vid fönstret och tittade på solen som sken på våra tomater.
Två timmar senare kände hon sig mer manad och jag följde henne till dagis bara för att inse att solen nu gått i moln.
Borde det inte varit tvärtom? Hade mitt liv varit en film hade väderomslaget varit ett tydligt tecken på att jag gjorde fel. Tur då att jag är alldeles för svennig för att någonsin vara huvudperson i en film.

upplagd av schmut @ 11:27 0 kommentarer

körkortslös fattiglapp

Jag får konstant oönskad reklam i mobilen. Senast var det om att provköra nya Jaguar XKR hos en lokal bilhandlare.
Prata om att jag hamnat i fel adressat-lista! Det är nästan så att jag tycker synd om den som köpt reklamtjänsten.

upplagd av schmut @ 10:08 0 kommentarer

Mobilblogg

Hör maken berätta om en tråd där man diskuterar svenska språkets förfall. Kanske inte så mycket språkets förfall som svenskarnas lättja vilket resulterar i jidder och chocolatte. Man tar Wiklunds blogg som exempel på hur illa det är och jag kan inte låta bli att tänka hur mycket skönare världen skulle vara om alla lät orden flöda och inte lät sig hindras av vad andra må tänka om språket.
Allt har sin plats och ibland är det väl viktigare att det kommuniceras än att orden har rätt mantel?

upplagd av schmut @ 18:24 2 kommentarer

Mobilblogg

Har helt tappat bloggandet. I lost the blog and found the key. Eller, 'Internet är så förbannat repetativt!'. Eftersom jag är en människa som kör varv på varv och är både kung och drottning av att säga samma sak gång på gång, så behöver jag inte se andra göra det. Någon måtta får det vara. Ingen mer grädde på moset!

Men, iochmed att jag är kvinnan med 13 tomatplantor bör man väl inte missta mig för någon som håller sig till planerna och har koll på läget.

/Hon som bara satte 9 frön

upplagd av schmut @ 01:30 0 kommentarer

video killed the radio star

Fast så var det inte riktigt. Radion är på, tvn är av och allt på datorn visar minimal internetnärvaro. Det klassiska - Om ni inte vet att jag är här kan ni inte klaga på att jag inte svarar.

Jag tror det var Facebook som slog bort min internet-lust. Helt plötsligt blev
allt en statusrad på Facebook. Alla skulle jagas ner och få reda på sitt Secret Ninja-namn samt starta ett virituellt akvarium. Föredetta grannars flickvänner och vänners arbetskamrater, alla skulle läggas till på vännerlistan och att inte lägga till någon var värre än att bitchslappa på öppna gatan. Taggade foton, låtsas att man har koll på vad som händer i allas liv och ständigt leta reda på andra man kan tänkas känna.
All internet-etikett försvann och fy fasen vad allt blev trist, jobbigt och gnetigt.

Det blir rundgång. På Konsum får man höra att någon läst ens blogg via sin systers Facebook och via radion får man veta vad bloggosfären tycker om kinamat.

Jag vet helt enkelt inte om jag är för gammal eller för trött. Vad jag vet är att jag inte gillar att ständigt vara läsbar, synbar och nåbar. Sedan när gjorde vi om våra liv till dokusåpor? Kan inte låta bli att tycka att det är lite komiskt hur folk tittar snett på Linda Rosing och hennes strålkastarkärlek medan vi alla fläker ut oss online.
Vi är alla Linda Rosing och hon kan iallafall säga att hon är orginalet!

upplagd av schmut @ 09:26 0 kommentarer

"spela med men ta mig inte på allvar"

Något rimmar illa med Anna Odells förklaringar kring hennes konstprojekt. Enligt henne handlar det om att visa på fel i vården, visa hur det faktiskt kan gå till och hur utsatt man som psykiskt sjuk människa är.
Samtidigt verkar hon ta illa vid sig då hon (miss)tas för psykiskt sjuk och självmordsbenägen?

"Hon talar om den tvångsvården som det totala frihetsberövandet. Värre än fängelse eftersom man riskerar bältesläggning och tvångsmedicinering.

– De kan förbjuda allt. På morgonen efter min spelade psykos gick jag runt på avdelningen och bad att få låna en penna. Alla sa nej. Jag hade inte försökt skada mig själv, jag hade inte ens något vak på morgonen. Det handlar bara om ett maktutövande där någon helt godtyckligt bestämmer vad som är dina rättigheter."

Förstod hon inte att det var någons arbetsplats hon var på där är en penna inte bara något som kan göra telefonklotter utan även som kan användas som vapen inte bara mot egna personen utan även mot andra?
Det handlar inte om godtycklighet utan att skydda patienten från sig själv. Det var inte bara hennes säkerhet utan andra intagnas såväl som personalens.

Någon som hotar med självmord tas för självmordsbenägen och som sådan är denna inte att lita på. Om döden är målet går alla vägar dit och en lögn i stil med "Jag mår bättre nu" ses inte nödvändigtvis som en lögn utan ett medel att komma närmare målet.

Vad Anna Odell verkar ha visat är snarare att hon inte kommit tillrätta med sig själv och att hon har en historia inom psykvården. En undanflykt och bortförklaring som konstverk.

upplagd av schmut @ 10:42 4 kommentarer

Vård av sjukt...

...kaos?

upplagd av schmut @ 12:10 0 kommentarer

Come on and love me

Igår inte bara snubblade jag inte bara över en bok jag bestämt aldrig tänkt läsa utan jag kom även att köpa den.

När jag tittade på den insåg jag att det kanske var dags trots allt. Kanske har jag kommit så långt och fått sådan distans att jag kan läsa den utan att bli förbannad, ledsen eller bitter.
Det är trots allt fällorna. Man ser sig själv som ett offer och hur man än vrider och vänder så tar känslorna överhanden och styr ens liv. Istället vill jag kunna plombera, sätta stämpel It's done och gå vidare.
I mångt och mycket tycker jag mig ha gjort det. Jag grunnar inte särskilt mycket över det utan det är en tämligen naturlig del av mitt liv. Jag må visserligen analysera allt jag känner och gör något mer än gemene man, men iochmed att det ligger en sjukdom i grunden känns det bättre att förebygga än att vara efterklok.

Däremot tickar ju klockan och en dag kommer kvinnan trilla av pinn. Då måste jag inte bara vara tillräckligt stark för att inte trilla tillbaka i gamla tankar utan även tillräckligt stark för att kunna sörja det som inte längre finns. Det kommer ju trots allt att finnas en sorg och det är nog det som förvånar flest - kan man verkligen sörja någon som gjort allt för att fördärva, försura och förgöra ens liv?

Vad som har varit min beef med boken och författaren är just offerstämpeln. Överlevare, alkis-barn, stackars liten.
Samtidigt som jag inte bara tror utan även vet att få kan förstå hur illa det kan vara, så är det bara en vardag. Det är ingen tävling i vem som haft hårdast liv utan det är en verklighet bland alla andra. Det är vår verklighet, den är allt vi minns och kan.
Personligen kan jag erkänna att jag kunde aldrig förstå den ilska och sorg många barn kände över att deras föräldrar skildes, men det visar ju också på hur olika våra världar var och är. Allt ger spår och för den som fått huden förhårdad med åren kan det vara svårt att förstå hur ont ett getingstick kan göra. Det betyder dock inte att getingsticket gör mindre ont.

Nu återstår bara att se om mina tankar kring boken Kärleksbarnet, och dess författare varit fördomar. Jag måste erkänna att jag hoppas att så var fallet.

upplagd av schmut @ 08:54 1 kommentarer

mobilpost från solariet

För första gången på år och dag är jag annat än likblek. Fisbrun i en toffee-nyans pga idogt odlingslottande.
Fisbrun lagom till att det blir kallt regnoväder och således kommer folk tro att jag är en solarietjej.

Oh no, min image är förstörd!

upplagd av schmut @ 13:15 1 kommentarer

dagens wtf

Jag hade tänkt posta en bild från gårdagens tivoli men mitt i allt fick jag syn på den här reklamen på Last.fm och kunde inte låta bli.

Vad är tanken? Att folk är så desperata efter bilder på snyggt folk att de inte ens läser texten innan de klickar vidare?

upplagd av schmut @ 11:02 2 kommentarer

1 maj

upplagd av schmut @ 13:20 0 kommentarer

kött och blod?

(Om) någon i min närhet inte skulle kunna föda barn så är min första tanke att visst, de får gärna låna min kropp. Därför blir jag lite konfunderad när jag läser en artikel vars namn är Hon vill föda någon annans barn - namnet ger (mig) en känsla av att man ska bli förvånad över hennes val.
Däremot blir jag förvånad när jag läser en intervju med ett föräldrapar som ska använda sig av en surrogatmamma:

"Johan säger att det känns viktigt för honom att vara biologisk pappa. Och kanske än mer viktigt som situationen är nu.
Trots den jobbiga processen har paret ändå inte tvivlat på om de skulle fortsätta. Att i stället adoptera ett barn ser de inte som ett alternativ.

– Alternativen att adoptera och att använda en surrogatmamma är inte ens jämförbara. Vi har ju valt varandra och man ser ändå framtida barn framför sig när man tänker på det, säger Anna.

– Det ligger nog för de flesta, naturligt, att vilja ha biologiska barn. Jättekul att kunna se sig själv i barnen och hela den biten, säger Johan"

Jag måste erkänna att jag förstår inte suget efter just ett biologiskt barn. Ett barn blir ju varken mer eller mindre ens eget för att arvslanlag är inblandade. Iggy är mitt biologiska barn men jag tror inte jag känner mer eller annorlunda för att hon legat i min mage. Vårt band bygger på våra minuter, timmar och dagar tillsammans. Att jag burit på henne i 40 veckor gör bara att jag haft ett band till henne längre än om hon varit adopterad. Det handlar bara om tid, inte om vad som är genuint.

Däremot står det klart att adoption är något för folket med pengar.
Provrörsbefruktning exempelvis faller under högkostnadsskyddet medan (mig veterligen) adoption får betalas ur egen ficka. Man kan visserligen söka pengar för adoption hos Försäkringskassan men då handlar det om ett mindre bidrag.
Att adoptera barn ska kosta så fruktansvärt är något som förvånar mig eftersom adoption handlar om befintliga barn som behöver ett hem med kärleksfulla föräldrar. Man ska vara en god människa och hjälpa sin nästa. Man ska tänka på de svältande barnen i Afrika och skänka en slant till Unicef men samtidigt verkar man dra en osynlig gräns mellan här och där? Jag förstår tanken med att man först och främst ska bistå med hjälp på plats men de barn som redan finns och väntar på att deras liv ska kickstartas?

Varför är det så mycket viktigare att driva vidare sina egna gener framför att driva vidare allt annat man har att ge?

upplagd av schmut @ 10:48 0 kommentarer

The comeback of 2009!

Guess what just (re)appeared under the sumak! I want to eat it but I guess this one's going to be allowed to have a party and bolt. I need seeds.


edit:
Detta var ett inlägg som var menat för min odlingsblogg men i förvirringen så emailade jag det till fel blogg. Så går det när man försöker vara lite käckt mobil.

upplagd av schmut @ 13:10 0 kommentarer

Dagens löp på City. Är det verkligen sådan nyhetstorka eller läsarkretsen någon annan än den man må tro?

upplagd av schmut @ 10:27 0 kommentarer