Ironiska generationen

Jag kan, märk väl ordvalet här, ha misstagit alla Sverige är bäst / Fy fan vad vi är bra / H*o*c*k*e*y  hockey etc på diverse sociala medier som ironiska inlägg angående hockeyn.
Döm min förvåning när det visade sig att de inte alls var ironiska?

Så, ni menar kanske även att när SD skanderade Jimmy Åkesson shalalala, så var de inte ironiska?

La manken till/satte handen på spaden/tog mig i kragen

Kärt barn har många namn men till slut fick jag ändan ur vagnen och skaffade mig en Etsy-shop. Först var tanken att göra en hemsida med en shop, men iochmed att webbdesign och jag inte fungerar ihop längre fick det bli en Etsy. Även där höll jag på att falla då man var tvungen att göra en banner. Har inte gjort något sådant på en Mac och är ju alldeles.......

...eh, nevermind. Vad jag ville ha sagt är att nu finns det en Etsy där jag bla rear ut lite original (fyller på kontinuerligt) för att kunna ha råd med en rolig sommar för Iggy.

Internet glömmer aldrig - jo men visst!

Ni vet den där gamla klyschan om att internet glömmer aldrig? Kommer gärna när du postat fyllebilder, skrivit något kritiskt om ett ställe du kan tänka jobbas på eller ja, bara gjort en attans ful webbdesign med rullande eldklot och animerad text som glittrar?
Glöm det! Visa tuttarna, födelsemärket Gud glömde och varför inte posta bilder på Shaking Fredrik för jo, internet inte bara glömmer utan kastar ut gammalt tjofräs. Det vill säga, om du är en trist medelSvensson.

I går fick jag frågan om när jag började blogga på svenska. Jag minns det så väl som om det vore igår, fastän det var maj 2005 på webblogg. Innan dess gällde Livejournal på engelska. För att kolla om jag verkligen mindes rätt så började jag leta upp mina äldsta inlägg men det visade sig vara svårt då webblogg inte bara gått i graven utan var nu en domän som fanns att köpa.
Om vi sedan tänker på våra Skunk-, Lunar-, Friendster- etc identiteter så japp, de har också försvunnit då communities ibland går i graven. Andra communities såsom Livejournal purgar sina gamla konton och bloggarna blir gamla spöken. Olika imagehosts har trillat pinn och gratis webbsidorna såsom Angelfire och Gurl är sedan länge begravda.

Så när du kollar vad du gjorde online 2002, finns du då?

Finansiellt vakuum

Inte mycket händer på den här södra fronten mer än ångest över att inte ha några inkomster (sjukskriven student utan csn är fatttigt) gräl på kroppen för att den inte vill fungera (skitkropp, lyd, annars får du ingen mat!) samt att jag ritat drösar teckningar (tills pappret tar slut). Med drösar menar jag just det, minst en om dagen.

Iochmed att jag har använt tecknandet som smärthantering så föddes tanken att jag skulle kunna ta betalt för vad jag gör? Sälja det som redan ritats och kanske ta beställningar på nya personliga illustrationer? Jag må inte vara ens halvvägs till att vara en Anna Ileby men jag har en någorlunda personlig stil och tar inte vettlösa summor då jag inte är varken utbildad eller annat än ökänd, utan mest ytterst fattig.

Just nu deklareras det som hobby men kommer med all säkerhet att ingå i makens bolag han startar upp nu. Det är alltså vitt. Det som finns på Instagram går att köpa i mån av tillgång (några är redan paxade) till ett pris av 499: stycket.
Riktlinjen för en beställning av nytt porträtt är 599:- för ett litet (A5) (mixed media) porträtt och 999:- för ett större, dvs A4 ritat (mixed media). Jag kör oftast på akvarellpapper med grafit, posca, touch, promarkers och akvarell, men ibland, som ovan, kan det bli annorlunda. Fråga och föreslå! Kontakta rugbybeauty@gmail.com
That being said, please feed me!

Visar på min rätta ålder

Men heliga apan också...tror minsann att jag inte bara är lite lik Kajs i Biss och Kajs! Eller så är det så att jag blivit lik henne iochmed att det nog är mitt favoritbarnprogram. Om inte annat så kör de med förbannat bra uttryck såsom Men heliga apan också.

Blogg 100 no more

Time flies och allt det där.
 Tanken var att jag lätt som en plätt skulle kunna hålla Blogg 100 om jag bara inrättade en rutin. Det funkade bra halva vägen även med några sista minuten inslängda men sedan blev det svårare. Sjukdom och prioriteringar dödade projektet för min del. Att blogga tar tid, om än bara en halvtimme och ibland har jag inte det "över". Ska jag skriva något så bör det vara något som iallafall är värt tiden, bokstäverna och orken.
Prioritera ett inlägg framför målarskola med Iggy, långpromenad med hunden, filmtitt med Honk eller att teckna lite extra, nej det fungerar inte. Så viktig är inte bloggen för mig. Om den vore skulle det vara ett tecken på att den borde läggas ned.

Bilderna

Iggy är ett barn av sin tid - hon vill att jag ska fota av allt hon ser på marken, äter och skapar. Just nu har jag en mobil full med bilder på stenar, morötter och kattflickor...som enligt Iggy måste bevaras för framtiden. Hennes dokumentation som hon säger... Ser ni vad som hon ville dokumentera nedan?

Tack Jonas

Slöläser dagens tidningar på nätet och slås av hur lite som egentligen är intressant eller ens relevant. Mer är upprörande eller fördummande än förvånansvärt och fängslande.
Några b-kändisar har berättat på twitter att de ska skiljas, ännu en påve visar sig vara en homofob och tydligen har en d-kändis som varit ihop med en c-kändis blivit lite fläskig.
Under tiden pågår Reva och endast Khemiris är vaken. Som tur är verkar även Svensson vakna tack vare den förra.

Klibbigt

Ni vet när man slitit med något? Funderat hit och dit, redigerat och lagt till. Kommit på en helt fantastisk slutkläm och utfört det hela...bara för att falla på ett tekniskt missöde när maskeringsvätskan vägrar släppa taget.

Feberyra

...och det går ett rykte om att jag sovit från och till i ett helt dygn med galna feberdrömmar. Om det är sant vet jag inte för jag yrar nog fortfarande. Med vänlig hälsning, Hon med feberutslag och råttigt hår

Det grundläggande

Såväl igår som idag har jag googlat mer än på riktigt länge om inte mer än någonsin förut.
Den sk GRÄVdebatten eller vad man skulle vilja kalla den har gjort mig förvirrad. Ett event och så olika versioner av vad som hände. Samtidigt är det kanske inte så konstigt att en och samma händelse ses med så olika ögon då det i grunden beror på om man tror att det finns ett patriarkat och  att det finns en samhällsordning där kvinnor är underordnade. Om man är feminist eller inte.

Men, oavsett vilket man tror på är det förvånansvärt att det inte respekteras att en individ känner sig utsatt. Att det inte automatiskt tas ett steg bakåt, tas en paus och grupperar om för att se till att alla deltagare mår bra och kan göra sitt bästa.

Även efter att de andra mottagit beskedet via flera håll att individen i fråga verkligen kände sig attackerad på ett personligt plan, så ges det inga ursäkter. Istället pratas det om att ta debatten. Det är där det blir riktigt konstigt för mig. Om inte individen respekteras utan integriteten bryts, är det verkligen debatt eller bara mobbing under annan benämning?

Man vet..

...att man blivit förälder med allt vad det innebär när man på fullt allvar blir upprörd för att det inte går att rösta på Yohio i Melodifestivalen och tvingas välja sina ord väl när man förklarar begreppet telefonsluss för sitt smått hysteriska barn som tror att just hennes förlorade röst kommer att förstöra Yohios liv.

Lång mening, mycket ångest i en liten kropp.

8 hela dagen, hela året

Tidigare idag skrev en man på twitter om hur han ansåg man skulle lösa problemet med kvinnors rädsla för att gå ensamma om kvällarna men allra mest en lösning för att ta död på myten att alla män är våldtäktsmän - han skulle se till att gå bakom kvinnor utan att bry sig om deras eventuella rädsla. Hans tes verkade vara att rädslan var irrationell och det värsta i sammanhanget var att män kände sig utpekade. Hans tweet bemöttes och togs sedan bort.

Dock syns liknande åsikter idag även i Sydsvenskan. Kvinnor berättar om hur de bemöts på krogen såväl som dansgolvet men ägarna till de olika uteställena förnekar att det skulle vara ett problem.
Vad kvinnor upplever som ett orosmoment ses inte som ett problem. Att det ens skulle finnas ett problem och orsakerna till dessa diskuteras inte. Istället lyfts det fram vad kvinnor kan göra för att minska risken för att bli offer. Även en representant för Malmö stad kommenterar med slutklämmen att överfallsvåldtäkter inte är vanliga i Malmö just nu. Det ger det hela en konstig vinkling - är en hand i skrevet eller ett juckande mot häcken inte något allvarligt bara för att det finns värre saker man skulle kunna tänkas utsättas för?

Och ni undrar varför vi fortfarande behöver en 8 mars?

Bönsäsong!

Eller ja, dags att så bönorna. Sedan jag skaffade odlingslott för drygt 4 år sedan har början av året betytt frossa i frön.
Med åren har jag lärt av mina misstag, vad min lott klarar av (läs: vad sorkar och kaniner samt klåfingriga människor inte tar) och vad vi i familjen gillar. Resultatet har blivit mängder av tomatillos, olika sorters bönor, zucchini, tomater samt asiatiska kålsorter så som pak choi och choy sum. Potatis, morötter, lök och jordgubbar är vad människor norpar så det håller jag ofta mig från.
Välgödd familj på sommaren, det är vi och våra djurfränder. Eller ja, om min rygg klarat det förberedande och underhållande arbetet, vilket inte är så lite som många tycks tro.

Stabilo Woody

Jag brukar inte skriva Köp nu!-poster men ibland blir jag så till mig att jag kanske borde bidra till ökad konsumtion... miljöförstöring och ond bråd död.
Precis där med det fina ordvalet lyckades jag väl flå detta som recension och konsumtionsrekommendation, så då kan jag fortsätta med gott samvete:

Iggy älskar att rita. Jag älskar att rita. Var vi än är vill hon ha med sig konstnärsmaterial men inte särskilt mycket är gjort för utflykter då allt smått är trist och allt roligt skrymmande (enligt Iggy).

Har ett gäng minipennor (från Tiger) som jag alltid har med mig men deras färgintensitet är föga imponerande. Hittade då Woody, en pennkrita från Stabilo som är liten, väger inget och är nästan oförstörbar. Vaxig penna som när man arbetar upp lager går att sudda/integrera som en oljepastell samt är vattenlöslig så den går att använda till akvareller.
Iochmed storleken så är det svårt att få till en bra spets för detaljer, men det är det enda negativa.
Klart förvånad att jag inte läst fler inlägg om och med dem, men det kan bero på att de efterträdde Stabilo Tone vilka ska ha varit helt fenomenala.

Nedan ser ni en skiss på grovt kvistpapper med bara Woody; lätt blanda till nya färger men detaljerna får hålla sig på skisstadiet, dvs borta.

Galenpannor are us

Med våren kommer en hund som kräver allt mer motion. Idag bidde det en mil sammanlagt men herr Hund var fortfarande inte nöjd. Bilden är tagen tjugo i midnatt då han tyckte det var för tidigt att gå hem.

Eh...med vårRoky blir man superfit på nolltid.

..

Emellanåt kan jag fastna i tankar kring döden. Som alla andra. Dock funderar jag inte så mycket på döden som övergång eller händelse, utan de som orsakar den. Jag har aldrig förstått våld eller våldsamma impulser. Hur folk kan följa en tanke och kanske inte bara skada någon annan utan fokusera på att ta bort någon annan. Att se ljuset slocka och inte kunna komma tillbaka.
Man behöver inte vara troende för att se allt värde i liv och vilket förbannat slöseri med livskraft, kärlek, minnen och idéer det är bakom alla dråp och mord.
Det är ett av problemen jag har med min mor - hennes våldsamma impulser. Hur hon har följt dem, t.o.m sett ljus slockna och inte visat ånger. Hur hon inte kunnat förtäras av allt hon sett och gjort?

Ikväll fastnade jag än igen i dessa tankar då jag hörde att en konstnär jag följt via dagböcker och communities genom åren hade blivit mördad. Fina Foxy goat aka Lisa är nu ett ljus som slocknat, ett sådant förbannat slöseri med livskraft.

Den däringa våren

Det går ett rykte om att våren kom på blixtvisit idag.
Hunden passade på att bli helt våryster...och tämligen mellanbrun med en viss doft av våt hund.

Skillnader i rapportering

Expressen gör en stor nyhet av att en ung kvinna blivit kroppsvisiterad inför en kryssning.
Kan inte låta bli att undra om det blivit en nyhet om inte flickan haft ett svenskt namn eller mörkare utseende?

Nya vänner!

Höll helt på att glömma alles idag (inklusive bloggutmaningen) då jag fick ett finfint paket med pennor idag som jag var helt tvungen att testa direkt. Vanligtvis kör jag med billigaste stiftpennan från Netto samt något bättre grafitpennor från Derwent men riktigt mörka, mjuka pennor/stift har jag saknat. Inte nu längre. Nu ska det bli svärta!

Inte bara åka buss

Skrev häromdagen ett bitter blogginlägg om att vår regionala kollektivtrafik och dess stelbenta betalmetoder vilket bland annat innebär Wy Wallet. Något jag inte hade tänkt på är att tjänsten även används som smsbetalning till diverse välgörenhet. Föga förvånande så har bidragen via sms minskat drastiskt. Ett smsbidrag till exempelvis Rädda Barnen är inte en planerad gåva utan en slumpmässig och om man först måste ladda ner en app vars tillförlitlighet är tveksam för att kunna ge, krävs det mer än lite tålamod för att genomgå processen.

Eh ja...

Riva ner Reva

Ingen har väl kunnat missa operation Reva som dragit igång i Stockholm? Det har hyllats av diverse med bruna kopplingar men debatterats och förkastats av desto fler. Emellanåt dyker det upp funderingar kring hur de som måste utföra kontrollerna ser på det men inte mycket har hörts från officiella håll.
Idag tog bladet från munnen och det rejält.

Hoppas operationen skrotas snarast.

Ny läsning

Hittade en ny (relativt - 2011 kom denna reviderade version) att läsa på biblioteket. Intressant att återupptäcka något nytt och läsa om alla ordtvister, etymologi och kultur.
Resandefolket. Från tattare till traveller. Av Bo Hazell

Hej hej Kevin

Det här är Kevin.
Han är barn av sin tid. Kan allt, vet bäst och är inte rädd för att berätta det. Uppväxt med internetporr, Bingo Rimérs herravälde och etablerade månadsmagasin vars enda syfte är att visa kvinnokroppar och (som?) konsumtion.
Tyvärr missade Kevin att kvinnor inte bara har arslen som man kan tagga med sina initialer utan även huvuden, hjärta och själ som kan bli förbannade över att bli behandlade som en toalettvägg på ett sunkhak. Inget Bingo hade berättat om men å andra sidan var han inte representant för sitt land såsom medlem i landslaget.

Samtidigt är inte allt väl i vårt lilla land. Vad hände med jämlikheten eller är vi tillbaka på öga för öga, tand för tand?

Du har något på näsan...

Jag leker med maskeringsvätska...vilken ser väldigt mycket ut som snor. Är man lättroad, vilket man är i influensatider, så är det helskoj att kladda på portätt.

När världar möts

I områdets matbutik får man oftare än inte se ögonblicksbilder från en värld man inte trodde fanns. En värld man hoppades inte fanns. oftast rör det sig om föräldrar som struntar i sina barn eller par i relationer som är så osunda att McD framstår som hälsokuren.
Idag var det dock en något annorlunda bild:

Jag ska panta lite flaskor men när jag kommer dit står det redan en familj och pantar. Stor svart säck, sonen som är i mellanstadieålder pantar medan mamman står bredvid. Det tar ett tag så jag går ut och väntar. In stolpar en stolt kvinna som verkar anse att hennes tid är viktigare och ja, varför inte så att allt som har med henne att göra är viktigare. Näsan högt och dyra halsduken propert knuten under välsminkad haka. Naturligtvis försöker hon avbryta familjen som pantar - kan inte de ta en paus så att hon kan panta sina Ramlösa- och Merflaskor hon har i handen? Sonen tittar på sin mamma som inte pratar svenska och förklarar sedan att Nej, de måste panta nu och om man verkligen har bråttom finns det fler affärer i ormrådet.
Kvinnan ger sig inte utan försöker avbryta igen genom att ta sig ton mot barnet. Barnet bara skakar på huvudet och fortsätter medan hans mamma blir allt mer stressad.

Då vänder kvinnan sig mot mig, stirrar surt, fnyser och muttrar något om otacksamhet, vad har de här att göra etc och stolpar ut genom dörren igen.
Familjen vänder sig mot mig och mamman tilltalar mig på vad jag uppfattar som rumänska.  Jag säger att jag inte förstår, men att jag väntar tills de är färdiga. Det upprepas några gånger tills hon inser att vi inte pratar samma språk varav sonen förklarar vad hon sagt och jag säger att Nej, det är lugnt. Jag har inte bråttom utan de kan fortsätta.
Det tar fem minuter och sedan är de färdiga. Deras insamling och pantande av burkar vilket säkerligen tagit ett bra tag ger dem 119:- i kassan, vilket de tar i handen och går hem.

Detta är vad den fina kvinnan kallar otacksamhet? Att familjer utan pengar plockar upp vårt skräp och pantar det för att kunna leva ett drägligt liv? Undrar om inte fina kvinnan borde fundera kring vem det är som egentligen är otacksam? Vems tid som är dyrbar?

Total förvirring

Skulle jag spela in en liten film eller betala min bussbiljett? Spela in min bussresa för gratis färd?

Nya vänner

Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att eh..unna mig något. Nog ett av de dyraste konstrelaterade inköpen jag gjort på en och samma gång . Fattiglapp, c'est moi for life.

Insikter och utsikter

De senaste månaderna har varit ganska låga men av någon anledning tog det sig en rejäl dipp på sistone efter att ha varit på väg uppåt ett tag. Bergochdalbana som mående.
Borde egentligen ta kontakt med vården men piller, läkare, Försäkringskassan och allt vad det innebär får mig att hellre gömma mig under täcket. Det känns som om processen att ta sig dit, för att kunna må bättre sedan är nästan värre än att enbart må kass. Allt som ska redas ut, vad som är psykiskt och vad som är fysiskt. Hur man tar sig över alla hinder, om man anses funktionshindrad eller bara allmänt på seg bar backe.
Jag får inget csn eftersom jag var sjuk förra terminen och missade poäng, men inte heller någon ersättning från annat håll eftersom jag är en studentajävel. Lägg till att min make är långtidssjukskriven från ett knegarjobb och ni kan gissa hur mycket pengar det badas i.

#Blogg100 såväl som teckningsutmaningen ger mig ett syfte när studierna känns helt övermäktiga, vilket är mest hela tiden just nu. Dock har många av teckningarna känts förbannat trista och inte alls något jag vill visa upp ens för Iggy. Dagens skissande blev dock lite roligare och jag gav mig en tidsfrist som inte var enbart en timme utan två! (Ironin i att jag skriver om att ha gått in i väggen och samtidigt ger mig själv en massa regler och pekpinnar går mig inte förbi..)

PS Till bilden serveras gärna Miss Derringer.

Mer förvirring, nu med batteri

Nyhetsvärdet är alltid som störst när det gäller något med lokal förankring men ibland undrar jag inte om man försöker sälja in gamla nötter genom att drapera dem i choklad?

Roboten i texten från DN ovan må vara en katt men sälen Paro var den som revolutioniserade demensvården samtidigt som den fick mycket kritik för att den egentligen handlade om att föra bakom ljuset med inbillad trygghet. 

Vuxenpoäng?

Ibland drömmer jag om havregrynsgröt. Inte bara när jag sover utan även i vaket tillstånd. Gissar att jag är en av få människor som faktiskt längtar efter havregrynsgröt? Förstår inte riktigt folks förkärlek till sockriga flingor när det finns havregröt. Hur man kan leva lchf med ägg och bacon men utan havregrynsgröt, bananer och oatly? Kolhydrater är vänner!

För tillfället är det även kontinuerlig kvällsmat då det är det enda jag får i mig under flunsan.

Åka buss? Bara om du planerat i förväg hörrö!

I lördag postade jag några sura tweets om Skånetrafikens ologiska biljettsystem:
Jag och hängig Iggy skulle ner på stan. Jojokortet visade sig ha för lite på sig. Att ladda det online måste man göra 24 timmar innan avfärd, ingen butik i närheten tillåter laddning och bussarna är som sagt kontantfria. För att ta mig och min dotter ner på stan hade jag behövt gå ner på stan för att ladda kortet, dvs ologiskt.

Det är en sak att utesluta kontanter för att värna om säkerheten på bussar och tåg, men en helt annan sak att inte ersätta det med något funktionellt. Skånetrafiken tycker dock att de löst det med något funktionellt då de verkar tro att alla pendlare bor i storstadsområden och planerar sitt liv långt i förväg alternativt uppskattar deras val av app för biljetthandling, WyWallet. Denna finfina ersättningsapp för smsköp har fått osannolika 1,4 poäng av 5 på såväl Appstore som androidernas motsvarighet.

Dock för att kunna ta oss någonstans i lördags var jag tvungen att ladda ner appen som inom 5 minuter lyckades krascha två gånger samt få mig rejält konfunderad. Idag läser jag att tydligen är jag inte den enda som tycker att Skånetrafiken tagit det sämsta alternativet som fanns.

Tur i oturen är att jag är (relativt) frisk, (relativt) ung samt hade tid på mig. Hur hade det fungerat om jag var en äldre person med dålig syn samt rullator? De har sällan smartphones och hemtjänsten får inte handha kontanter, så de hade inte kunnat ladda kortet såvida de inte registrerat det via internet och laddat 24 timmar i förväg. Men som sagt, nu hade jag tur och är inte Lisa 72 år strandad i förorten.

Billigt billigt

Samtidigt som jag önskar att jag hade råd med vettigt konstnärsmaterial så känns det ganska skönt att budgetmaterial håller så hög klass. Nu pratar jag inte ens budget inom konstnärsmaterial utan inom utbudet för barn. Visst, de må inte vara UVtåliga eller ljusäkta som de finaste Prismacolor men för en skiss man kanske har i en låda några månader fungerar de finfint. Ett paket med 24 pennor kostade lika mycket som en prismacolorpenna

Rekommendationer

Efter att ha fått spel på alla makeover/dressup-spel som finns på nätet för barn, blev det till att köpa ett Sims. Visserligen rekommenderat från 12 år men detta har iallafall någon poäng i form av igenkänning såväl som att det handlar om socialt liv jämfört med "klämma pormaskar/sminka över"spel som Iggy trillat över tidigare. Det är iallafall vad jag säger till mig själv..

Snorpaus

Influensaläge här. Snor, huvudvärk, feberyra och en massa måsten man utför sämre än sämst. Som Teckningsutmaningen då vilken haltar lite lätt från min sida..

Den lilla konstnären

Genom alla år har jag hamstrat på mig konstnärsmaterial. Köpt billigt, sparat, passat på vid utförsäljningar etc. Man skulle kunna tro att det skulle räcka mig en livstid men då hade jag inte räknat med den konsumtion ett barns kreativa produktion innebär. Alla halvlitersflaskor av akryl är borta. Oljepastellerna bröts, smältes, dog eller försvann. Torrpastellerna blev till damm alltmedan det användes till extraordinära drakar, Jedwardshyllningar eller närstudier av Harry Potters Hedvig.

Nu när det ska målas så är det inte ens lönt att försöka skilja på mitt och ditt. Barnmaterial och så kallat konstnärsmaterial, vad skiljer det åt för en 6-åring? Ljusäktet, UV-beständighet och inte minst prislapp är inte något som hon ens tänker på men orättvisan i att mamma skulle ha "egna" färger? Forgetaboutit.
Så medan mitt barn testar mina dyra vattenlösliga grafitstift med en wash av Neocolor på fina akvarellpapper så målar jag med hennes temperapuckar och Smurfblyerts på papper från skrivaren. That's how we roll.

Inte svensk

I några år var jag greken. Efter det var jag armenier. Mest har jag bara varit hon den där konstiga, hon med rosa hår. Mörka ögon, markerade kindben och stor näsa. Signalementet passar även in på min make som även han var the token invandrare.

Bilden ovan är en del av en printscreen från Missing peoples efterlysning på FB. Man skulle kunna tro idag vet folk bättre. Det svenska utseendet är bara en myt för vad är egentligen en svensk om inte en finest blend av alla olika människor som bor här?

Teckningsutmaningen igen

Sjukstuga i hemmet och då de febernedsättande inte hunnit verka än satte jag mig ned i köket med Spotify som enda sällskap och ritade dagens tema till Drawing challenge; S-form.
Som vanligt följde jag med min första idé vilket var hår. Egentligen hade jag velat rita en hästsvans formad till ett S men när jag väl började skissa blev det lite galnare. Tänk reklam för volym-schampoo.

Som vanligt körde jag på en timme för att sätta lite press på mig. Ser visserligen några detaljer nu efteråt som jag hade velat ändra på samt lagt mer tid på håret, men överlag är jag (faktiskt) nöjd.

Som vanligt hittas teman för utmaningen hos Maja och majoriteten av de deltagande lägger även ut bilder på Flickr

Pengar för att få ta del av vad som händer

Jag inser att vad som skrivs om på twitter och bloggar är ytterst trendkänsligt. Vad som skrivs om styrs inte bara av trender utan även av vem som skriver. Kanske är det därför det hörs så lite om att allt fler tidningar vill ta/tar betalt för sina internetversioner? Eller så använder jag fel sökord?

Oavsett vilket är det en utveckling som båda irriterar och förvirrar mig. De senaste 15 åren har vi vant oss vid att all information finns att tillgå snabbt, enkelt och oftast smärtfritt på internet. De tjänster som funnits i betalversion har ofta inneburit något extra; du får tillgång till andra eller utvidgande funktioner.
Nu står vi istället inför att behöva betala för det mest primära - vad som händer omkring oss. Vill eller kan vi inte betala får vi antingen hoppas att vad vi söker tas upp via radio alternativt syns dagen efter i gratistidningarna.

För att kunna hålla dig ajour måste du antingen betala för prenumerationer eller förlita dig på de som gör och vad de säger om vad som hänt. Det senare kan lätt bli ett skräckscenario där nyheter filtreras genom de som har tillgång till dem. Den arbetslösa bloggaren, den utförsäkrade twittraren eller helt enkelt den utan medel som exempelvis barn och ungdomar, som vill hålla sig ajour, kommer få det svårare.
Det må låta som jag målar fan på väggen iförd min foliehatt, men tyvärr är effekterna av att stänga av nyhetsflödet inte så små som många verkar tro

En siffra

Dagens drawing challenge kretsar kring ett nummer. Kan du se vilket?
Som vanligt finns utmaningen och de andra deltagarna listade hos Maja