tisdag, februari 28, 2006

media och kropparna

" Har du en vän eller en anhörig som du misstänker har drabbats av ätstörningar? Riksföreningen Anorexi/Bulimikontakt ger följande råd:
Håll dig uppmärksam på tidiga signaler. Om din familjemedlem eller kompis förändrar sitt matmönster, drar ner på eller utesluter fett och socker och tackar nej till saker som man tidigare tyckt om. Ett tidigt tecken kan vara ett ökat intresse för matlagning och vanligt kan vara att utesluta kött från kosten.
"
dvs, folk som blir vegetarianer, veganer eller bara hälsomedvetna och inte vill dö i förtid av välfärdssjukdomar, är oftast på väg att få ätstörningar?
vad, äter man en biff så är allt okej? lite frityrflott på fingrarna visar att man är frisk?

"Kräv inte viktökning eller förändrat ätbeteende. Kritisera inte din närstående för hennes eller hans
problem utan visa istället att du finns där om hon eller han vill berätta om problemen."
"Konfrontera problemen. Presentera din oro på ett kärleksfullt sätt. Skuldbelägg ej. Den som är sjuk kanske förnekar problemen eller blir arg. Ta inte ilskan personligt. Varje person som konfronterar den sjuka sår ett frö till förändring."

jag blir så trött. det är inte konstigt att folk nyper mig i låret och frågar hur jag mår när media blabbar på som vanligt. men om jag erkänner att jag blir arg så visar jag egentligen på att jag har ett problem och att jag behöver hjälp?! vad för sorts logik är det där?

det är attans irriterade när någon gör något utan välvilja men det faller platt för att de läst en bunke 'råd' i media. de gör inte något för att de tror att det verkligen är fallet, utan för att media ger intrycket att unga tjejer som äter vegetariskt/hälsosamt är på väg utför klippan. ätstörningar är inte så enkelt, man kan inte dra alla över en kam. alla människor med ätstörningar är inte likadana, alla tunna människor har inte ätstörningar och alla hälsomedvetna människor har inte ätstörningar.
i synnerhet när råden ges i en tidning som tycker det är helt okej att lista kändisar som anorektiker utan att faktiskt vara helt säkra. man tycker det är helt okej att diskutera deras kroppar och liv som om de vore dockor i ett dockhus. hur kan det göra någonting bättre?
ska man vara riktigt krass så har ingen av de nämnda tjejerna i artikeln fått så mycket uppmärksamhet som just för sina kroppar och rykten om eventuella ätstörningarna. Nicole Richie hade varit bortglömd om inte media gång på gång pekat ut henne som 'spinkigast i Hollywood'. vad ger det egentligen för signaler i långa loppet?

4 kommentarer:

Thérèse sa...

som vegetarian sen 18 år blir jag också less på att media om och om igen gör koppligen att vegetarianism/veganism tyder på ätstörningar.
Blir också less på alla sjukt smala svältande kändisar och halvkändisar som ständigt syns på bild i tidningarnas

BubbleOfBlue sa...

och jag känner att det blir dubbel fel på mig eftersom jag lyckas vara både fet och vegetarian. Precis som det inte handlar om mängd, förbränning, ämnesomsättning o.s.v. oavsett vad om det inte är vatten.

sarpo sa...

Förlåt, jag är kanske lite dum i huvet men gör folk verkligen den kopplingen? Det verkar ju helt sjukt.

Men däremot måste jag säga att trots aggro mot de eventuellt dumma råden så är det jävligt svårt att prata med ngn som har ätstörningar, eller störningar av vilket slag som helst. Hur säger man egentligen och är det verkligen min sak att säga? Det är inte alltid så lätt, oavsett om man är vänner eller inte.

victor sa...

jag längtar så tills diskursakademikerna lämnar de 'stora' frågorna för att istället kartlägga diskurser om mat. det skulle bli en så himla bra antologi.