onsdag, april 18, 2007

I am a relic, I am just a petrified cry

jag har aldrig förstått Cardigans storhet och då i synnerhet inte Nina Perssons storhet. hon låter som, för att använda en cliché, en skadeskjuten kråka. jag vet inte många som kan missa så många toner live som Nina i Cardigans. ryktet säger även att hon fick utrustas med ett par maraccas utan innehåll eftersom hon inte kunde hålla takten...

när då ett (d)underbart band som Manic street preachers gör en duett med Nina Persson börjar jag gråta...och int' är det av glädje int'!

3 kommentarer:

Maleandro sa...

Marie Fredriksson har också problem live

lipglossbitch sa...

Näe nu går du för långt, hoppa på Jönköpings storheter på detta vis!
De är både trevliga och söta och flera av dem tycker mycket om små barn.

schmut sa...

ja, det hade varit mer berättigat om de knuffat gamla tanter i Konsum-kön.