fredag, april 20, 2007

låtom oss leka krycka

ju mer jag hör om kvinnojouren i Tanås agerande desto mer rädd blir jag. deras beteende skiljer sig inte nämnvärt från de kvinnojourer jag varit i kontakt med. det handlar alltid om att stödja en kvinna till varje pris och att aldrig ifrågasätta kvinnor, bara män. det verkar vara baserat på en tanke att kvinnor alltid är i underläge och då inte bara fysiskt och ekonomiskt utan även mentalt. en kvinna talar alltid sanning, en kvinna kan inte bedra eller ljuga. man verkar jämställa kvinnan med ett barn, det ska räddas från sig själv och det med hjälp av starka kvinnor som vet hur livet fungerar.

det är där jag trillar bort. jag förstår inte idéen att kvinnor bara kan hjälpas av andra kvinnor och att kvinnor är offer. visst behöver många en hjälpande hand men hela idéen att kvinnojourer bara ska befolkas av kvinnor det befäster ju tanken att män är annorlunda, mer intrigerande, mer våldsamma och inte lika förstående.
jag vet att som uttalad feminist är det en ren dödsstöt att säga att man inte förstår hur kvinnojourer är uppbyggda men jag gör det ändå.
"För första gången framkommer att även kvinnojouren till sist sviktade i sitt stöd till modern. Under sex år ställde de upp med lägenhet och närmare 280.000 kronor i stöd till modern och barnen. Till sist orkade de inte längre.
- Det blev ohållbart att gå vidare. Vi behövde pengarna till annat, säger ordföranden Ingela Engstrand.
Efter att kvinnojouren upphörde med sitt stöd och slutade stå för moderns hyreskontrakt gick hon in i en djup kris. Agneta Mellner, som då hade slutat som rektor, hade fortsatt kontakt med modern och blev mycket orolig för henne och barnen.
- Hon började bli konstig och kunde inte längre hålla rent hemma, berättar hon.
Det var denna oro som ledde till att flykten avslutades. Agneta Mellner skrev ett anonymt brev till polisen och berättade var kvinnan gömde sig. I augusti 2004 kom polisen. Kvinnan häktades och har nu avtjänat tio månader i fängelse.
."
från DN
det hela stinker hobby lång väg. du vill tro, du vill göra något men sedan orkar du inte mer. det är som att sätta ut talgbollar till fåglarna så länge det är roligt men när de börjar smutsa ner och kosta dig pengar som du hellre spenderar på annat, så slutar du hänga ut några talgbollar. vi vet alla följderna av det.

tanken att starka kvinnor hjälper för tillfället mindre starka kvinnor är en fin tanke men den faller på att de flesta involverade inte verkar ha någon annan kvalifikation än att de är kvinnor.
samtalshjälp med en medmänniska javisst, jättebra, men det kan inte och bör inte ersätta en kontakt med läkare, psykolog eller terapeut. det bör inte exkludera det andra könet som om det vore det enda problemet för det bygger upp ett problem.
man kan inte leka krycka en stund för att sedan gå hem när det passar. livet fungerar inte så.

3 kommentarer:

KellyKorv sa...

det här var en riktigt bra text tycker jag. jag är i vanliga fall extremt känslig för att kritisera kvinnojourer och sånt för jag tycker att de gör ett bra jobb (i många fall) och måste finnas (i nån form). men det här gav mej verkligen en tankeställare. speciellt första stycket.

Peter Perskull sa...

Skitkommentar igentligen, men det där om talgbollar och fåglar är en myt.

schmut sa...

säker på att talgbolle-historian är falsk? min svärmor ornitologen håller stenhårt på den.

men om den nu skulle vara osann så kör vi likelsen med sommarkatter.