torsdag, april 12, 2007

själviskheten lever

att ge tiggare pengar eller inte är alltid ett debatterat ämne och det är inte sällan den man tror ska säga A som faktiskt säger B.
själv ger jag om jag har pengar på mig. det kvittar till vad de tänker ha pengarna - jag vill ge dem ett aktivt val. låta dem veta att någon tror på deras egen förmåga. jag tänker inte sätta mig över en vuxen människa och låtsas att jag vet mer om deras liv och val än vad de gör. det handlar om respekt.
så visst, 90% kanske går till droger eller alkohol, men tanken brukar oftast gå fram.

när Lena Mellin skriver
"Det ska erkännas direkt. Jag ger aldrig tiggare pengar.
Det beror inte på att jag inte tycker synd om dem. Tvärtom. Jag mår fysiskt illa av att se människor i förnedring. Tiggeri är ytterst förnedrande."
så blir jag stum av förvåning. hon ger inte pengar till någon som mår dåligt för att det får henne att må dåligt! med den tanken borde vi inte ens ha ett vårdsystem i Sverige. psykvården? skrota den, det är ju förnedrande! vi borde inte heller tillåta äldre ute på gatorna för det kan påminna oss om vår dödlighet och få oss att må dåligt....
i en utopi vore inte livet så här, men nu är det så och man kan inte bara blunda för att drömma sig bort. det gör ju att vi glider allt längre ifrån ett fungerande samhälle.

1 kommentar:

Emmie sa...

Har jag så ger jag, har jag inte så ger jag inte. Det är inte min sak att moralisera över vad de kan tänkas användas till. Hellre hjälpa än inte.