onsdag, maj 02, 2007


det är inte det att jag tröttnat på att blogga eller att läsa bloggar, utan det handlar helt om det faktum att min dator är en stationär sådan medans jag inte är det minsta stationär. kalla mig Ritalisa...
att sätta sig ned vid ett visst ställe för att slöglo eller skriva av sig, det blir sällan av. jag tror inte det handlar så mycket om tidsbrist som om prioriteringar:
solen skiner, barnet skiner, livet lubbar på och det finns så många saker jag vill göra.
kanske har senare händelser påverkat mer än man kan ana för det verkar som om mörkret börjar försvinna och jag får mer och mer lust att göra saker och det utan piller. för att snacka clichéer: jag har upptäckt att livet är till för att levas. datorn finns alltid där, men allt annat snurrar förbi snabbt och jag tänker inte längre sitta och vänta på att allt ska bli bättre för jag är redan där.
min frånvaro är inte att tolkas som något negativt utan tvärtom något väldigt positivt.

jag skriver lite i min anteckningsbok eller skickar inlägg hit via mobilen. tyvärr ser mobil-inläggen ut som ren skit eftersom de bara blir en ström av ord där bara mellanslag skiljer dem åt, men det är ändå ett ganska skönt sätt att kunna finnas samtidigt som man lever.

hur gör ni andra?

2 kommentarer:

ajja sa...

skönt att läsa (höra brukar man ju säga).. Jag brukar helt sonika låta bloggen vara ifred för att ge livet plats. Kvalitetsbloggeri är inget jag gjort på ett tag tyvärr.. Men när jag är ensam längre tider eller känner mig nere på något vis finns bloggen liksom alltid där.. Vare sig jag bloggar om mörkret eller inte.

Studiomannen sa...

Jag hade inte mycket att välja på än att avstå från att blogga några dagar. Jag är helt slut i rutan. Men om jag velat blogga och saknat verktyg hade jag nog uppsökt ett bibliotek...