onsdag, maj 30, 2007

en förklaring

när jag var gravid med Iggy kändes det ganska självklart att Iggy var barnet vi väntat på. oavsett kön eller ens genetiska defekter, så var det där vårt barn. det eller inget. om något hände så skulle vi med all säkerhet inte göra ett nytt försök, utan det var det här som räknades.
iochmed det hade jag aldrig någon tanke på fostervattensprov eller några beslut som skulle kunna tänkas fattas efter ultraljud. om Iggy visade sig ha tex Downs syndrom eller en cp-skada så var det menat från början. i magen växte Iggy och mina dagdrömmar skulle inte ändra ett dugg på någonting.

en del folk i vår närhet tyckte det var ganska förvånansvärt att vi inte meddelade allt och alla om att Iggy föddes med ett blåsljud. det handlade aldrig om att vi inte brydde oss utan att vi aldrig sett det som en självklarhet att få ett 100% friskt barn. Iggy var och är Iggy. ett blåsljud är inte relevant för de som känner henne, det är bara relevant för henne och hennes föräldrar.
jag var aldrig chockerad, rädd eller nedstämd över det, utan det var bara en del av Iggy. 6 månader senare så har hennes hjärta läkt och hon är utskriven från kardiologen. det är dock samma Iggy.

det hela låter ganska självklart, men när man läser om de utvalda embryona så inser man att det inte är så självklart.
jag skulle inte vilja screena mitt barn. vad som kommer är menat att komma. likadant skulle gälla om jag hade adopterat - jag hade inte velat välja kön, ålder eller hälsotillstånd.
jag vill inte lära mitt barn att människor är olika värda och att vissa är mer önskade än andra, och då måste jag leva som jag lär.

tydligen verkar det vara ett väldigt provokativt ställningstagande. det ses som om man kommer med pekpinnar eller att man aldrig upplevt lidande. att vissa individer borde räddas från sig själva och aldrig behöva uppleva ett lidande som tydligen är lika med att leva deras liv. men iochmed att ingen av oss har levt förut och vet hur det kan kännas att leva ett utopiskt liv, så är det en udda tanke. så som ditt liv känns, så är det ju att leva. oavsett din utgångspunkt så vet du bara om ett sätt och allt annat är dagdrömmar alternativt marddrömmar.
av det skälet skulle jag aldrig screena.

Inga kommentarer: