fredag, maj 11, 2007

fastnade i en bok inatt. det händer inte så ofta men när det väl händer är det så stort att jag vill berätta för alla om det, så då gör jag just det:

ska jag vara helt ärligt så tog det först ett tag innan jag förstod något (kalla mig dummer) men när jag väl kom på hur den var skriven och
borde läsas, blev jag helt frälst för språket är egentligen så självklart! det är som om någon inte skrivit ner en historia utan ett tankemönster. språket känns som ens eget.

jag blev så frälst att jag måste skriva några exempel helt tagna ur sitt sammanhang

"Det föll några kaffekorn på arbetsbänken och jag kände att jag blev varm inombords. Jag såg fram emot att få dricka kaffe."

.........................................

"När hon hade sagt det, hällde hon vattnet i en bryggtratt, ryckte på axlarna som om mitt svar hade förnärmat henne och min närvaro beredde henne en missräkning. Och glädjen försvann ur min själ och hela min förväntan blev till ingenting."

..................................

"Och därför att jag var hennes gäst ville jag att hon lämnade min landremsa och inte pratade om andra människor med mig,åtminstone inte om deras stirrande och nyfikna blickar.
Det var vad jag önskade och jag försökte tala om det för henne med det glädjelösa och sårade tonfallet. Men hon ignorerade det fullständigt, hörde inte klangen i mina ord och såg inte bönen i mina ögon."
från Flickan i skogen av Vigdís Grímsdóttir .

1 kommentar:

Desirée sa...

Åh, det var längesen jag läste den nu. Det är en av mina gamla favoriter.