fredag, maj 04, 2007

Slöbloggning från soffan

Orkar inte gå 3 meter och sätta på datorn för att uppdatera. Det tar tid, energi...och något mer som jag kan tänkas ha glömt vad det är. Nackdelen med att uppdatera via nallen är att det verkar helt omöjligt att formatera texten. Det blir bara en strid ström av tecken. Knappast en stormflod men tillräckligt för att man ska tappa fotfästet. This is my flodvåg, now show me yours.

Satt och tänkte på en recension jag läste tidigare ikväll på DNs hemsida (edit: "Kapitulation. När bloggen blir roman förvandlas författaren till vän). När bloggen blir roman förvandlas författaren till vän
. Tydligen har Isobel H-K skrivit en bok (se, jag missar allt!) och recensenten (Nina Björk?!) hade svårt att vara objektiv då det var en historia hon läst när hon följt Isobels blogg. Det var inte längre en historia hon läste utan någons sanning. Det som kunde ses som fiction stod omedelbart som en verklig händelse för hon 'kände' författaren.
Den tanken säger ganska mycket om hur våra internet-aktiviteter påverkar oss - även en främling kan bli en intim vän. Det behövs inte ens en bekräftelse, ett email eller ens en smiley som bevis för att man/du/jag betytt något för någon - det är bara att inse att så är fallet. Ditt liv, dina ord och dina bilder, det är någon annans chicklit, dokusåpa eller krönika. De fastnar bredvid incidenten på Konsum, snygga tröjan på Gina och Joyce Carol Oates senaste. Ditt liv och dina tankar blir någon annans referensmaterial.

Det hela är egentligen självklart men jag har aldrig insett att jag, vi alla, ingår i ekvationen. På något sätt har jag alltid tänkt att bloggar går in genom ena örat och ut genom andra utan att något fastnar...men så är det ju knappast. Jag känner släktskap med DeepEd och Sandra trots att jag aldrig träffat dem. Deras ord på deras bloggar har fått mig att känna att vi tillhör samma tribe... Om nu jag är öppen med att jag läser, minns och har andras berättelser som referensramar, hur många tror ni egentligen läser och minns utan att någonsin låta er höra ett knyst om det?

Samma saker som gör internet så mäktigt är samtidigt det som gör det skrämmande.

1 kommentar:

crrly sa...

Otroligt fascinerande tankar!