onsdag, juni 06, 2007

vad gör man egentligen med nationaldagen?

ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte kommit på vad jag ska göra med nationaldagen. visst, en röd dag, tjoho, ledig! men vad den egentligen betyder för mig och om den ska firas eller inte, det har jag inte riktigt tagit ställning till.
även om jag är svensk medborgare som är född i Sverige så är Sverige bara ett namn påområdet där jag bor. jag känner mer tillhörighet när man nämner Skåne än Sverige, men samtidigt är det också bara ett namn även om det har mer innebörd för mig än Sverige. för mig har Skåne mest med mat och natur att göra:
njuta av vad som finns och ta det lugnt.
det har egentligen inget alls att göra med det Skåne jag lever i men det är sinnesbilden. fina kuster, Österlen, Möllan och mat, mat, mat.

men när det gäller Sverige, jag vet inte riktigt vad som är och känns svenskt.
min första tanke är Latin Kings, Kalles Kaviar och fläderblomssaft men... det känns inte som om jag har så mycket gemensamt med svenskar eftersom vi inte är en homogen nation överlag och det är just det som jag gillar med Sverige. i praktiken gillar jag att vi varit en nation som struntat att fira nationaldagen men så är ju inte längre fallet.
vad har ni gjort med den här dagen?

jag bestämde mig för att internetta i verkliga livet och schmuttade mig i parken med andra sjalnördar från Sjalbarn. massa glada ungar, färgsprakande sjalar och frukt - helt okej!

7 kommentarer:

Studiomannen sa...

Folk får fira hur de vill, men jag retar mig mest på allt snack om multikultur just på själva nationaldagen. Jag tänkte att ska det vara så ska det vara: skippa integrationspolitiksnacket just den dagen och fira på. Om sedan Hassan viftar med svenska flaggan och Özkan sjunger Uti vår hage är det bara kul. Men alla förment politiskt korrekta grejor av det slaget tas med fördel alla andra dagar på året.

Det jävliga är för mig personligen är att kvällen avslutades med att två ynglingar försökte råna mig. Vidrigt.

Det finns massvis med saker som gör att man känner sig svensk. Men jag minns en intervju med Sven Melander som sade att han som skåning inte kände igen sig i beskrivningar av "tysta män som kom skidandes över en myr"... Jag har bott i södra Sverige hela mitt liv och i just Skåne i åtta. Jag har halva min släkt från Norrland. Jag känner igen mig som fan, men det är inte svårt att le och hålla med Sven Melander....

Hur blev din dag?

schmut sa...

men är inte sverige mångkulturellt? var är svenskt? jag kan inte Uti vår hage men jag kan en del Latin Kings låtar.

i lördags traskade jag genom staden med Iggy i sjalen och från stadsparken kom lukten av grillat och tonerna från en 'balkan-orkester' som spelade på scenen. det kändes som svensk sommar, men var det svenskt per se?

Studiomannen sa...

Jo Sverige är såpass mångkulturellt och öppet att man inte behöver kvotera in irakisk underhållning på nationaldagen bara för att markera mot rasisterna och högerextremisterna. Så menar jag. Man ska kunna fira nationaldagen utan att behöva fundera på integrationspolitik. Så gör man ju i andra länder, så varför inre här?

Jag kan både Uti vår hage och Latin Kings! För övrigt är Dogge en hjälte. Har full förståelse för Elgiganten-reklamen också. Han ska väl också kunna tjäna en hacka? :-)

Balkanorkestern var helt säkert en upplevelse, men om de bokades för att vara en motpol på den svenska nationaldagen var det bara korkat. Nej det var inte svenskt. Grilldofterna är rätt universiella...

schmut sa...

...varför skulle det vara korkat OM de varit bokade?

vad är svenskt enligt dig?
iochmed att jag har bott i invandrartäta områden hela mitt vuxna liv så är ett sommar á la Rosengård svenskt för mig.

Studiomannen sa...

Följande tänker vi oss: en kommun arrangerar ett nationaldagsfirande. Med tal av kommunstyrelsens ordförande och allting. Förmodligen har underhållningen inte diskuterats i fullmäktige eftersom det rimligen är på tjänstemannanivå. Men diskussionerna har gått att man för att inte göra invandrare ledsna ska få med även de på ett nationaldagsfirande. Det kan ju kanske sticka i ögonen på dem ifall vi viftar med svenska flaggan och känner oss extra Astrid Lindgren-svenska. Vad göra? Jo, vi ordnar ett multikulturellt jippo med musik från andra delar av världen än Sverige. Och så pratar kommunstyrelsens ordförande inte om Sverige, dess historia eller något annat svenskt utan koncentrerar sig på integrationspolitik. Typ så.

Då har den allmänna välviljan till multikultur och den allmänna motviljan mot rasism gått för långt. Ett land nere på Balkan, i Latinamerika, i våra nordiska grannländer eller ungefär alla länder skulle inte komma på tanken att integrera annan musik på deras respektive nationaldagsfirande.

Det är precis som att ge fan i att fira jul eftersom det finns folk i Sverige från andra kulturer som inte gör det.

Jag blir så jävla trött på sådant. Över en miljon medborgare i det här landet är invandrare i första eller andra generationen. Så vad är svenskt enligt mig? Tja, känner man sig svensk och vill fira så gör man väl det? En kroatisk folksång kan aldrig vara en svensk folksång eller vice versa. Du vet förstås svaret du med. Antingen är det svenskt eller så är det inte det. Timbuktu rappar på svenska, han är svensk och är mer mörkhyad än flertalet och hans musik låter inte som svensk folkmusik. Men det är svensk musik. Skulle jag arrangerat ett firande som gått hem hade jag bokat in ungefär det mesta utom ett band från Balkan. Språket känns som en bra början. Cornelis är inte svensk, men mer svensk än de flesta.

Jag bodde flera år en spottloska från Rosengård (i Sofielund) för övrigt.

Vilka skulle du boka in på ett nationaldagsfirande ifall du varit bandbokare?

schmut sa...

..jag skulle aldrig boka ett nationaldagsfirande eftersom jag inte vet vad det är vi egentligne har mer gemensamt med varandra än med danskar, britter eller ungrare.

vad som är svenskt beror på vem du är, var du kommer ifrån och vad du sett i ditt liv. det inspireras av var du bor, vem du umgås med och vad som visats på tv. Astrid Lindgren läste jag aldrig. Päronsplitt åts inte och det var mer skånsk husmanskost än svensk och definitivt mer italiensk mat än svensk.
hur skulle jag då fira min nationaldag? det är högst personligt och jag är medveten om det, och därför undrar jag lite om det är lönt att fira en nationaldag som handlar om historia när man kanske borde fokusera på hur vi lever nu. Sverige idag är mångkulturellt. det handlar inte om att vara PK när man gör en otraditionell nationaldag utan om att inte sukta efter saker som är långt (i det för)gångna.

Studiomannen sa...

Mmmm...

kanske det hade varit annorlunda ifall vi kommit från ett land som firar sin befrielse eller något sådant. Då kanske historien blir mer levande.

Bra skrivet. Jag hajar.