onsdag, juni 13, 2007

varenda gång jag hälsar på min pappa på hemmet uttalas följande fras oftast flertalet gånger
"Är det här Sjöbo?"
det följs av en sur grimas och en uppgiven suck.
kanske är jag lite orättvis mot orten men jag förstår precis vad grimasen och sucken menar. husen må vara fina, naturen må vara helt underbar men det är ibland som se Gummo live. det är helt enkelt osannolikt!

likaså var det där jag och min bror växte upp, på landet utanför Hörby.
en av mina bästa vänner, en tanta på över 60, hade höns i köket. grannen sålde vad han sa var en "jättesöt bebisget" till min bror men det visade sig vara en fullvuxen dvärg-get. själv räddade jag cancersjuka hundar som bodde hos elaka män. tillsammans sprang vi ner cirklar i sädesfälten så att det såg ut som om aliens hade varit på besök. det var inte så att vi var eller kände oss förmer och inte passade in, utan tvärtom, vår familj passade in som hand i handsken! det måste ha varit något i vattnet...
man kan säga som så - när jag tänker tillbaka så spelas Dueling banjos upp i bakgrunden.

med tanke på det, så får följande bild som min faster skickade en hel ny innebörd:

1 kommentar:

Python sa...

Hej Schmut!
Hittade hit via sjalbarn!

Så du är uppvuxen utanför Hörby! Jag flyttade till världens minsta by utanför Hörby för fyra år sedan. Från Stockholm. Vi kommer att anses vara nyinflyttade iaf i 6 år till!

Fast jag är härdad sedan uppväxten i smålands skogar, jämfört med det ter sig det skånska landet som rena storstan!

Det roligaste med Hörby är deras eminenta webadress!