tisdag, augusti 28, 2007

kulstöterskan från Lund

det är så konstigt att något så rätt kan kännas så fel bara för klockan visar annat.
dagens läxa är :
ge dig inte ut i motionsslingan när den energiska/proffsiga
klubben tränar.
extraläxa:
ge dig inte ut i motionsslingan i för stora byxor.
mina gamla idrottslärare skulle nog vika sig dubbla om de visste att jag springer frivilligt men tyvärr måste jag erkänna att åratal av att vara näst sämst på gympan har satt sina spår - jag känner mig alltid urkass och jag, jag skyller allt på skolgymnastiken!

undrar om det finns något skäl till varför man alltid lät elever välja lagen på skolidrotten?
var det meningen att man skulle lära sig härska och dominera? att man skulle lära sig tävla i popularitet?
jag vet att de flesta (i min vänkrets) verkar ha avskytt gymnastiken just för att det var alltid en konstant tävling. jag ogillade mest att vara den som stod där och väntade på att inte bli vald sist så lagsporter var inte på min favoritlista. redskap och annat kunde jag stå ut med för där fick jag iallafall chansen att tävla mot mig själv medans jag annars mest fick nöta avbytarbänken.
var man halvkass och opoppis så fick man aldrig chansen att bli bättre för man blev alltid vald sist och fick inte chansen att spela på plan...och eftersom övning ger färdighet var man dödsdömd och fick stå där år ut och år in.

jag kan inte låta bli att undra hur många människor som egentligen hämmats av skolgymnastiken? som verkligen velat få ut sin energi men som istället blivit klappade på huvudet och hänvisade till avbytarbänken? som därför avskyr allt vad motion heter?
det låter som petitesser men tänk efter. fråga kompisar och folk på jobbet. jag slår vad om att det är flertalet som hatar allt vad sport är och heter pga just skolgymnastiken!

det enda jag var bra i? stöta kula och kasta spjut, go figure, precis vad en vegan behöver kunna...

3 kommentarer:

Gisela sa...

"jag kan inte låta bli att undra hur många människor som egentligen hämmats av skolgymnastiken?"

Check.

"som verkligen velat få ut sin energi men som istället blivit klappade på huvudet och hänvisade till avbytarbänken?"


Check!

"som därför avskyr allt vad motion heter?"


Nej, min fascistiska fd gympalärare skall inte få hindra mig mer!!! Forza Vegan Runners! :D

Helen sa...

Jag var också alltid den som fick vänta på avbytarbänken (jag var länge minst i klassen och då börjar man ju med ett rejält handikapp... och inget bollsinne har jag heller.) Men samtidigt som skolgympan alltid var trist så motionerade jag på fritiden, från mellanstadiet och framåt. Jag kopplade liksom aldrig ihop de två riktigt. Skolgympa och fritidsmotion var skilda världar.

The Pale Green Woman sa...

Ja herreminje jag närmade mig väl ingen sorts motion på minst tio år efter avslutad skoljympa. Skulle fortfarande inte ta i en fotboll med tång ens.
Men visst motionerar jag nu. Men det tog tid innan jag hamnade där och det krävdes en krånglande rygg som tvingade mig.