söndag, september 02, 2007

ja, di dära med hål i läppen

en artikel ska ge bilden av hur unga kan räddas tillbaka till ett normalt liv snabbt och enkelt genom att psykvården finns där ungdomarna är. vården ska vara lättillgänglig, snabb och personlig. vården ska anpassas och passa som hand i handsken

synd bara att SvDs reporter
trampar snett gång på gång:

"Det tog tid innan 24-åriga Melissa Meik hittade sig själv, den hon aldrig känt sig stark nog att söka – förrän nu. Hade det inte varit för mottagningen för unga i Södertälje hade hon kanske aldrig gjort det.

Melissa är liten och tunn med en tuff yttre fasad som andas uppror. ”Satan inside, Satan bor här”, står det på dörrmattan utanför lägenheten i utkanten av Södertälje.

När dörren öppnas slår en tung doft av rökelse emot oss. Det lite blyga, vänliga leendet som möter oss är avväpnande och matchar inte alls den piercade läppen, de svartmålade ögonen och det korpsvarta håret. Handen som sträcks fram är tunn men handslaget överraskande kraftfullt.
"


hej hej fördom, det är 2007 och varannan mormor har en piercing...
vänlighet och piercings går inte hand i hand? attans, det hade man glömt berätta för mig!

4 kommentarer:

Joshua_Tree sa...

Scoopet i det här fallet är att SvD hittat en människa som faktiskt har fått hjälp av psykvården i Södertälje. Undrens tid kanske inte är förbi, trots allt. (nä, ja ä int bitter!)

Drottningen sa...

asch, han ovanför hann före ;)

(fast jag vet att det finns iaf en väldigt bra psykolog just på den mottagningen)

lisa sa...

asså det var därför jag var så sur och tvär och elak när jag var mellan 15 och 25? konstigt att det inte gick över när ringen plockades ut... att allt var som vanligt ändå. Men så fick jag ju aldrig besök av någon reporter.

schmut sa...

->joshua tree: touché!

fast problemet med mental hälsa är väl det att man lever i ofta i förnekelse och tycker att man inte behöver hjälp fastän man går på knäna...
jag vet folk som varit med i liknande artiklar samtidigt som de mått uselt.
man borde inte fråga folk som precis anser sig kommit ur något utan vänta tiotalet år innan man frågar.