tisdag, december 18, 2007

bulemi-light

en rubrik i Svd läser Allt fler kvinnor lider av fetma och enligt kostexpert Göran Johansson finns det ett skäl till varför fler människor på landet är feta än i storstäderna.
"– Det finns dubbelt så många feta på landet. Fetma är inte accepterat bland storstädernas välutbildade befolkning, säger Göran Johansson."
menar mannen på allvar att det har att göra med utbildning? är det inte en gammal fördom att på landet kan folket ingenting mer än att blanda kraftfoder och välta kor? små kommuner behöver ingenjörer, tekniker, lärare och allt det där som stora kommuner gör. det är ju knappast så att alla som läser vidare vid högskola eller universitet stannar i staden resten av sitt liv, så det måste ju finnas ett annat skäl.

min gissning är snarare att vi i stan har det lättare. det är lättare att leva i 140 knyck samtidigt som det med all säkerhet är mer stressande. omvärlden ligger inte där borta i grannbyn utan den är precis utanför dörren. du kan gå ut iallafall 14 timmar av dygnets 24 och hitta en öppen matbutik, café, gym, pressbyrå etc. man frestas hela tiden att lämna sin skyddade vrå för att hämta hem fler saker. man jagar tag i grejer till sig själv och sitt hem.

så hur löser man det hela? fler 7eleven till folket? ett gym vid varje postlåda? hutar åt livsmedelsindustrin? höjer skatten på onyttiga varor?
jag tror snarare man ska sluta älta problemet. ju mer man fokuserar på det, desto större blir det. det fungerar precis likadant med allt - ju mer du stirrar på en viss punkt, desto mer verkar den breda ut sig och ta över allt.

i synnerhet kvinnor över 25 verkar leva i en värld där inte bara utseendet i sig utan även vikten är viktig. oavsett hur man ser ut eller mår, så
ska man banta. man kan ju skylla på media om man vill men personligen så tror jag att det handlar om grupptryck. en kvinna som tar hand om sig mixtrar även med vad som står på vågen. man ska låtsa att man har 100% koll på sin vikt och att man alltid är på väg mot ett lägre BMI.
där tror jag tyvärr ett av problemen ligger - kvinnor jobbar så mycket med sin kropp och sin matlust att de till slut varken vet ut eller in. de har blundat för hunger för att senare frossa för att till slut få ångest och börja hela cirkeln på nytt.
bulemi-light, en cykel som aldrig tar slut.

handen på hjärtat, hur många kvinnor över 25 vet du som aldrig bantat, testat en diet eller 'hållt igen'? jämför den siffran sedan med hur många män över 25 du vet som gjort samma sak?

2 kommentarer:

anso sa...

du har så rätt i det du skriver. man "ska" som kvinna alltid sträva efter att gå ner liiite till i vikt. det är äckligt, men sant. det är liksom inte ok att vara nöjd. jag kan se bilde rpå mej själv som togs för över tio kilo sen, och jag SER ju att jag var normal då, men herregud vad jag kände mej superfet. undrar om man någonsin blir nöjd?

Discoboll a k a Studiomannen sa...

Han har naturligtvis åt helvete fel, men det lär vara så att det rätt mycket har att göra med hur fattig eller rik man är.

Vilken idiot som helst kan ju läsa sig till eller få berättat för sig hur man går ner i vikt, så redan där spricker det vad gäller utbildningsnivån. Och disciplin är ju inte enbart förbehållet storstadsbor förstås.

Själv väger jag alldeles för mycket och är en tämligen intelligent varelse. Att jag sedan rätt ofta hatar vad jag ser i spegeln är en annan sak...