måndag, december 10, 2007

katten Katt Nilsson

jag har aldrig trott att jag var särskilt äckelmagad, men efter att ha plockat fästingar i närmare en timma och insett att inte bara kommer de i 3 olika nyanser utan att de även är snabbare än den genomsnittliga pensionären, så kliar det över hela min kropp och klökningarna är nära.

med andra ord - ingen hörde av sig om katten och jag tog den till veterinären för att få den undersökt. många fästingar och en del pengar senare så är vi nästan bundis, katten och jag.
den har inte bara frivilligt gosat mig utan även spunnit. det känns som världens största seger.

nu ska jag bara försöka att inte bli helt förälskad i den.

2 kommentarer:

Pinse sa...

Ja, det är väl det svåraste att inte bli förälskad. Jag tyckte också han var riktigt gosig när vi var hos er i söndags. Och som sagt, säg bara till han får mer än gärna flytta hit om ingen hör av sig. Pernilla

The Pale Green Woman sa...

Låter som att kissen redan har adopterat dig.