lördag, december 29, 2007

roiboos med mycket citron är menat få tillbaka huvudet på halsen och bloggspanande ska få tillbaka lusten att fotografera.
jag tappade den tidigare i år och det tog ett tag innan jag insåg att den var borta och ytterliggare ett tag innan jag kom underfund med varför den försvunnit. att fotografera har för mig alltid varit ett sätt att dokumentera dagen. minnas ögonblick och se livet genom en klar lins. en grå vardag ser alltid annorlunda ut genom en bra lins. man ser saker som man lätt missar för stunden.
det har även varit ett sätt för mig att meditera. flyta bort och bara vara. det låter otroligt flummigt men en lång promenad med bara kamera och mp3spelare har alltid varit ett sätt för mig att hitta tillbaka till mig själv. att rensa ut allt träck och se vad som skiner igenom. att bearbeta.

men när pappa dog så tappade jag det där. att vara ensam betydde helt plötsligt att vara ensam med sina funderingar och att verkligen bära huvudet i händerna. helt plötsligt kunde man inte fly sina tankar och även när de kändes färdigutredda så hängde de kvar i luften. lusten att fotografera försvann för det var hela tiden tankarna som tog över. de sista riktiga bilderna tog jag på bisättningen och de ligger fortfarande obearbetade på ett annat minneskort som jag gömt långt ner i en låda.

samtidigt så inser jag att jag måste ta tag i det där. inte för att jag har något makalöst att tillföra världen med mitt fotograferande utan för att det är ett sätt för mig att se, tänka och minnas. att öppna ögonen och uppfatta vad som händer runt omkring mig.
de senaste månaderna har snarare varit åt motsatta hållet - jag har inte orkat ta tag i vad som egentligen sker just nu. eftersom jag alltid fotograferat vardagen så som den är utan vaselin på linsen och blixtar som lyser upp, så har jag helt enkelt inte fotograferat alls för så som dagarna varit har jag inte velat minnas.

jag gissar att enda sättet att hitta ut ur dimman är att rusta upp kameran igen.


Inga kommentarer: