tisdag, januari 29, 2008

gömma sig (för betydelsen)

häromdagen råkade vi ut för en ganska skrämmande incident, en incident som egentligen mer var ett företecken om en potentiell incident:
vi, min familj, var på väg hem till fots sent på kvällen/mitt i natten. jag får syn på ett gäng killar på en annan gång och tycker mig se både en påk och en batong. när gångarna möts ser jag att den ena killen gömt sin batong medans kille nummer 2 stoltserar tydligt med sin påk och kille nummer 3 försöker se ut som om han är med i Pusher och har värsta pistolen i fickan.
jag bestämmer mig för att låtsas som ingenting och bara fortsätta gå. jag har dottern i sjalen och efter mig kommer mannen med valp i släptåg. det är inte rätt läge att ifrågasätta vad de gör ute med vapen. ser att de sneglar mot oss men att de viker av mot en annan gång.
vi raskar på hemåt och precis innan vi går in i porten ser jag att de möter upp med ett gäng andra killar och delar upp sig för att gå in på olika gårdar.

min första känsla är ett stort lugn - vi klarade oss igenom det där utan att råka i kontakt med diverse föremål eller bli av med alla våra ägodelar. den andra känslan är dock illamående över mitt eget beteende - jag borde inte bara ha lunkat hem som om ingenting setts eller hörts.
jag borde ifrågasatt vad de gjorde ute med vapen och jag borde försökt se till så att ingen annan råkade ut för gänget. visst, de kanske var ute efter någon speciell, kanske det var en uppgörelse och ingen annan än den/de utvalda var egentligen i fara, men för många räcker det med att se
beväpnade människor för att hjärtat ska åka upp i halsgropen och att rörelsemönster ska minskas rejält. fel person ser något och deras liv kan förändras utan att något egentligen hänt mer än att de sett något som satt skräck i dem.

det där har jag debatterat livligt med mig själv och jag kan inte komma fram till någon lösning.
vilket är viktigast - att värna om min egen familj eller att värna om andra familjer? när det inte går att kombinera, vlket går egentligen först?

-------

det har även varit en annan liten debatt pågående i mitt huvud och den handlar om hur jag återgav händelsen nästa dag och hur folk (miss)uppfattade vad jag sa.
det var ingen som ifrågasatte att jag skyndat hemåt men det var en del som betonade vad jag kallade gänget, kickers. det ansås på något vis självklart att det var invandrarungdomar jag talade om eftersom jag pratade om våld, sena nätter och ungdomar. kickers ansågs vara slang för just invandrarungdomar på glid.
själv ser jag kickers som en beskrivning på ett beteende, inte på ursprung. det handlar om mentalitet, inte nationalitet. en kicker är någon som misstagit rädsla för styrka, lever på adrenalin och flyter ovanpå sina känslor. kickers är en gemenskap i utanförskap precis som alla andra. en underdog som vägrar vara nederst på skalan för den dag man tillåter sig vara där, den dagen är man borta.
när jag sedan googlar kicker så kommer det upp en förklaring jag aldrig ens hört talas om. min härstammar från Nydala Kickers, ett gäng som härjade i Malmö för drygt 15år sedan.
vad är egentligen en kicker i era kretsar?

4 kommentarer:

SANDRA sa...

Hade nog passerat jag med, och sen ringt polisen.

kickers för mig är en bunt småkillar i för stora byxor med pannband över öronen.

lisa sa...

Kickers är killar i gäng som man blir lite rädd för. Som har en stöddig gång och på nittiotalet hade chinos. Oavsett nationalitet.

Jag hade defenitivt också passerat.

Broder Andreas sa...

Ang. konfrontera eller observera, är min tanke att först ser man om sin familj, sen kan man "skydda" andra.
Man ser ju om sitt eget hus först..

jordbarn sa...

Jag sätter barnet i främsta rum, därför hade jag också passerat. Men jag förstår dina tankar.

I mina tonår var kickers de tuffa kidsen i adidaskläder!