onsdag, januari 09, 2008

vad är engagemang värt

detta har gnagt lite i bakhuvudet på mig några dagar men jag har inte velat skriva varken bu eller bä. den enda sanningen är att jag vet inte sanningen bakom det hela men eftersom mina tankar inte rör själva incidenten utan det hela i ett större perspektiv tänkte jag kräka ur mig lite:
vad är man beredd att ge för det man tror på? kan man tänka sig att tumma lite på sina egna ramar och leva ett enklare liv för att driva något man känner att man brinner för? var går gränsen mellan voluntär och anställd? rör det sig bara om pengar eller är det mer?
"Ska den som är anställd av ett företag som vill vara sjyst, acceptera sämre förhållanden än på andra arbetsplatser? Ska ett s.k. "etiskt företag" kunna strunta i rådande lagar och regler på arbetsmarknaden?"
från Malmö LS Syndikalisterna

meningen är att du ska läsa det, bli upprörd och tänka Nej, så får man inte göra!
min första tanke, eftersom jag visste vilket företag det gällde, var att jag hade nog fasen jobbat gratis för att se dem vara kvar på marknaden! för mig är det viktigt att det finns ett grönt alternativ till Konsum/Ica/mfl att jag skulle ha helt andra krav än om jag jobbade på t.e.x Nestle. det ena handlar om vad man för framåt och det andra är ju bara ren överlevnad, pengar i en liten påse.
min tanke är att man gärna sliter hund för något man tror på.
att fixa det man vill ha, gör det själv, DIY. det gäller ju inte bara coola posters, en t-shirt eller ett fanzine om HC utan det gäller hela livet. man pusslar sig framåt, stödjer det man gillar, köper från små företagare och lever som man lär. det är inte bara dreads, punkgryta och Converse tills man fyller 30 för det är en kontradiktion utan dess like.

jag betalar gärna lite mer för att köpa ekologiskt och fairtrade. därför är det logiskt att jag gärna ser till att stödja de butiker som inriktar sig på sådant och när Astrid & Aporna dök upp på arenan här nere så var det en ren våtdröm. för 15 år sedan fick vegosar slita hund för att hitta Hälsans köks läbbiga biffar i hälsokostbutiker och här kommer en butik som inte bara sätter vegetarianen i centrum utan gör det en dans på våt gräsmatta att vara vegan: man slirar runt av lycka.

så, om konsumenten kan tänka sig gå ett extra steg för att se till att butiker som den här inte bara finns kvar utan blomstrar, vad kan då arbetaren tänka sig?
personligen, ni får gärna kalla mig svartfot, men jag skulle helt klart jobba på Astrid & Aporna för mindre än 50:-/timmen och aldrig förutsätta att de ringde efter att vi nått 3rd base.

3 kommentarer:

KellyKorv sa...

hm. nja. njä... jag håller med dej halvvägs. alltså jag skulle lätt kunna tänka mej att jobba för hyfsat låg lön i ett företag på det viset, men troligtvis inte som ett heltidsjobb. men har man möjlighet så visst, då kan det ju vara okej med 50 spänn i timmen. och det skulle väl till viss del kunna funka med en behovsanställning också. OM man varit med på det från början.

men det konflikten gällde var ju en fast(?) anställning som övergått till en osäker timanställning och därefter ett avsked på ogilitiga grunder. det tycker jag aldrig är acceptabelt hur etiskt korrekt ett företag än är.

vettiga arbetsvillkor, riktiga avtal där alla är införstådda med vad som gäller (ang lön, anställningsform etc) tycker jag ska gälla alla företag oavsett vad de säljer. och om inte ens ett etiskt korrekt företag klarar av att upphålla dessa kriterier hur kan man då kräva det av andra?

schmut sa...

när jag skriver "den enda sanningen är att jag vet inte sanningen bakom det hela" så menar jag just det. det handlar inte om vad som är sant i just den konflikten utan citatet från syndikalisterna och det tänkandet.

KellyKorv sa...

ok. då är jag med. och ja jag har ju själv inte hört/läst nåt mer om den konflikten än det syndikalisterna skrivit. man kan ju aldrig veta vad som hänt.

men ja till viss del så man kan väl lätta på sina krav vad gäller en arbetsplats med den inriktningen men då känns det som att det får vara nåt införstått från början. (som sagt)

det känns ändå som en rätt positiv grej att syndikalisterna vågar ta upp kampen med ett företag trots att det är ett företag som har en slag "vänsterinriktning" (eller vad man ska säga). jag hade inte velat leva i en värld där de skulle skita i granska de "bra" företagen bara för att de är just "bra". men ibland får det ju vara nån måtta på granskandet också och det behöver inte gå till överdrift.

det var många bra tankar i din text tycker jag. blev inspirerad!