söndag, februari 10, 2008

när ett offer inte längre är värt medlidande

"Nej, Britneys misär väcker inte ömma känslor. Kommentarerna under artiklarna om hennes alltmer urspårade liv är sällan präglade av medlidande. Vi ser en människas lidande och vill se mer. Vi vill veta hur det slutar (som om det inte är på riktigt). Så bländade av idolens strålglans att vi inte ser att det finns en människa där. Hon är utelämnad åt våra skamlösa blickar, som om hon inte längre äger rätten till sig själv."
från Sydsvenskan
så sant som det är skrivet. det är underligt hur vi kan se sådan stor skillnad mellan flickan i tidningen och flickan i grannhuset. flickan vars misär vi ser och flickan vars misär vi inte ser.
bör misär döljas för att skapa medlidande för personen? bör man lida i tysthet bakom stängda dörrar?


Inga kommentarer: