lördag, april 19, 2008

kvasidjupt á la dagis


häromdagen frågade någon mig om jag inte hatade min (biologiska) mor. frågan fick mig att snubbla men sedan insåg jag att den nog är ganska berättigad. det vore logiskt att göra det och man skulle kunna tycka att hata är den direkta motsatsen till att älska. så är dock inte fallet i min värld. att hata är en oerhört stark känsla liksom kärlek och den kräver energi. jag vill inte ge det hela någon energi så istället är jag nollställd. hon är ingenting. hon finns sällan i mina tankar och hon är som en karaktär i en film man såg för evigheter sedan.
jag är helt enkelt nollställd. jag önskar henne inget ont men hon finns inte heller på min lista över folk jag tycker förtjänar världen i en liten gyllene ask.

för att vara någon som säkerligen ses som en tämligen aggressiv människa så är jag ganska mild och tror aldrig att jag hatat något. tyckt illa om och retat mig till tusen på någon, visst, men aldrig hatat. jag kan inte se något skäl till att låta en sådan känsla gro.

Inga kommentarer: