lördag, april 12, 2008

lockelsen

ska jag vara riktigt ärlig så var det ett tag när lokala församlingshemmet kändes lockande. just då var jag ganska illa till mods inför mina tankar eftersom jag inte är troende och alltid varit skeptisk inför organiserad religion. tag ett nummer och ställ dig i kön för att bli lotsad och omhändertagen. att man lämnar över ansvaret för sitt eget liv och hoppas att någon annan ska ta hand om de svåra tankarna och besluten. det är ett missbruk. man gömmer sig inte i flaskan utan i kyrkan.

ändå fanns det stunder när jag promenerade i mörkret med Roky när jag funderade på att gå in. kunna sjunka ner, ta en kopp kaffe och bara låta någon berätta att allt skulle bli okej. att allt egentligen gick på räls och var helt naturligt. man ville bli ledd utan att behöva tänka för mycket på var man satte ner fötterna.
efteråt kan jag förstå varför det hade sin lockelse - när mattan rycks undan är det logiskt att man söker sig till närmsta trygghet. den organiserade tryggheten.
jag hade ångrat att jag aldrig kröp upp i sängen på hemmet, att jag aldrig sökte tryggheten där jag visste att den fanns och när det var för sent, visste jag inte riktigt var jag skulle söka mig. så jag funderade på det som annonseras som den stora tryggheten.

det blev aldrig så att jag gick in för det hade inte bara känts som ett stort svek inför vad jag tror på utan även att bedra dem. har jag inte varit intresserad när allt varit bra bör jag inte heller leta mig dit när livet blir svårt. ändå kunde jag förstå lockelsen och nu i efterhand måste jag erkänna att det skrämmer mig hur lätt det är att halka in på en annan bana.

Inga kommentarer: