torsdag, april 24, 2008

”Misshandel är när man slår ihjäl en människa, när det blir märken i ögonen, blod i näsan, tänderna”

en bekant till mig tyckte att det var helt okej att örfila sitt barn. helt okej att slita tag i armen. helt okej att dra i örat.
när jag ifrågasatte vad hon gjorde så var hennes standardsvar att jag minsann skulle förstå när jag själv fick barn.

vissa saker tror jag man underskattade innan man fick barn. bra exempel är hur mycket sömn är värt eller hur skönt det är att kunna sitta ner och dricka en varm kopp kaffe. hur underbart det är att kunna ligga på soffan och läsa en god bok. allt det där går bort när man får barn. istället byter man det mot ett annat liv av skratt, kramar och roliga lekar. däremot har jag aldrig förstått hur man kan skada sitt barn. vare sig man kallar det uppfostran, aga eller misshandel så vet man att det är fel. om man behandlar sitt barn på ett sätt man som vuxen skulle uppfatta som kränkande, så är det något fel.
Ja men visst har han slatt till ¿slått till [nioåringen] ju ¿ men jag tycker inte det är misshandel.”

Förhörsledaren: ”Mm, men aga är ju förbjudet i Sverige.”
Mamman: ”Jo och då skulle halva Malmö suttit i häktet för fan.”
från Sydsvenskan
det finns saker som en föräldrautbildning kan bistå med. råd om kost, stimulans och hur viktigt rutiner är för en grundtrygghet. däremot kan jag inte förstå vad en föräldrautbildning skulle kunna tillföra när (blivande) föräldrar tycker att aga är acceptabelt. om det enda som skulle kunna förhindra föräldrar att bära hand på sina barn är vetskapen om att det är straffbart, så är det ju bara rädslan för rättsliga konsekvenser som skrämmer och tanken finns fortfarande kvar.
det är föräldrarnas insikt om vad ett barn är och om hur en vuxen människa växer fram, som borde ändras. det tror jag inte man kan lära ut när ett barn redan är på väg utan det måste man få ut till barn och ungdomar. nästa generation måste få veta vad som gäller och komma ihåg hur det var att vara barn. om man inte minns hur man kände och mådde i olika situationer, kan det vara otroligt svårt att relatera till sitt barn.

Inga kommentarer: