onsdag, maj 28, 2008

en parantes

jag har haft en långvarig kärlek, iallafall 7-8 år, för Joyce Carol Oates böcker och inatt när jag läste ur the Gravedigger's daughter kom jag underfund med vad det är som lockar mig med hennes språk och beskrivningar - de är som gamla minnen. fulla med detaljer men ändå dolda under ett fint lager damm. mycket anas medans annat lyser som under lupp.

det gör mig omåttligt jolly att inse hur många av hennes böcker det finns kvar för mig att läsa. synd bara att jag har alldeles för lite tid att läsa dem i den takt jag skulle önska.
vad gör lite lite mindre jolly är tanken på att min förtjusning i Oates gör det så mycket svårare att ta till mig andra författare. få kan leva upp till hennes standard. enda lösningen är att läsa svenska författare vars språk naturligt skiljer sig avsevärt från hennes. man skulle kanske kunna säga att svenskan räddar dem från att falla ifrån.

Inga kommentarer: