söndag, maj 11, 2008

judge, jury and executioner

vanligtvis tycker jag att Tomas Bodström verkar ha huvudet klart och hjärtat på rätt ställe, men på senare tid har han börjat flyta ut i kanterna. jag läste hans debattinlägg i DN både en, två och tre gånger eftersom jag trodde (och hoppades) att jag missuppfattat vad han menade.
tanken att låta poliser döma mindre brott känns oerhört dumdristigt och mer än något naiv. kanske beror det på att flertalet av de poliser jag mött gett ett något militäriskt intryck (för att använda ett neutralt uttryck). de har inte varit öppna för en diskussion eller ens förklaringar och har inte sällan anlänt med förutfattade meningar. vad de ser (och tycker sig se) är sanningen. det är allt eller inget och "Hoppa när jag säger hoppa".
"Låt polisen utföra enkla förundersökningar utan åklagare i större utsträckning. Om poliser med särskild behörighet oftare kunde leda enkla förundersökningar själva skulle både deras och åklagarnas arbete underlättas. Vi socialdemokrater har verkat för en ny akademisk polisutbildning som ger större möjlighet till kvalificerade arbetsuppgifter.

Låt poliser med särskild behörighet utfärda strafföreläggande för de enklaste ärendena. Om polisen kunde utfärda strafföreläggande sparar man arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället även vid enkla ärenden."
från Bodströms debattinlägg i DN
det handlar ju inte om att man misstror polisernas utbildning utan att man ger över hela ansvaret, vars följder kan ändra en människas livsöde, till en och samma myndighet.
att låta polisen sköta hela kedjan låter helt enkelt skrämmande. befogenheten är alldeles för stor. ja, varför inte slänga in bödeln när man ändå är på gång?


(jag hoppas fortfarande att någon ska rätta mig och påpeka att det var inte alls så här det var menat utan att jag blandat ihop mina substantiv och dess innebörd)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Poängen med ett strafföreläggande är att det sparar tid och resurser när gärningsmannen grips på bar gärning och erkänner sitt brott. Möjligheten till strafföreläggande fråntar dig inte rätten till en rättslig prövning. Du kan när som helst vägra ett strafföreläggande och få hela saken prövad i domstol. Det gäller även dagens strafföreläggande, som framförallt utfärdas vid fortkörningsbrott.

Läs varför jag tycker att förslaget är vettigt på http://falkblick.nu/

mvh

Illwill sa...

Jag delar absolut inte din syn på Thomas Bodström (att han vanligtvis verkar ha huvudet klart) men lyckligtvis är han idag totalt ointressant.

Om det svenska folket vid nästa val helt enkelt har gett upp och väljer en människa som uttryckligen HATAR allt typiskt genuint svenskt (citat från Mona Sahlin) så finns det väl en risk att Thomas "Ken" Bodström åter igen kan sprida sin fullständiga inkompetens över en ministerpost, men fram tills dess så kan vi lättsamt skratta åt hans idiotiska tankar utan att samtidigt behöva oroa oss alltför mycket.

Vi har idag inte poliser nog i Sverige, tack vare socialdemokraternas politik. De har släppt in flera hundra tusen som antingen är kriminella eller helt enkelt uppför sig dåligt. Samtidigt har de krävt att polis, läkare och domstol ska spendera större delen av sin tid med att fylla i papper. Ovanpå det så har lagt prioriteringar på polisen som är fullständigt idiotiska (t.ex punktmarkera nationalister som inte är dömda eller ens misstänkta för brott endast för att de har andra politiska åsikter) när vi behöver poliser på gatan för att förhindra gruppvåldtäkter, misshandelsfall, ungdomsrån och så vidare och så vidare.

Jag tycker Bodström misskötte sin roll som justitieminister tillräckligt väl för att ingen någonsin ska ta idioten på allvar igen. Hans senaste utspel är bara ytterligare ett bevis på att mannen föddes utan hjärna.

En minimal förståelse för hur människor fungerar räcker för att förstå att det är viktigt att dela på vissa arbetsuppgifter. T.ex vill vi inte ha läkare som samtidigt jobbar som begravningsentrepenörer.

Även om vår polis inte hade varit i den situation den är i (delvis pga Bodström) så hade det varit ett fullständigt efterblivet förslag. Thomas Bodström bevisar endast att han inte har någon som helst aning om hur människor fungerar. Han borde bli öppet kommunist och ställa upp på Big Brother, det är väl de två sakerna som är kvar för att han ska kunna komma ikapp Mona Sahlin.

Anonym sa...

Hvor går grensen mellom et enkelt foreleggende og et som vill kreve åklagere i så fall? Synes forslaget er lagt opp slik at det virker "ufarlig", men i realiteten vil dette kunne gi alvorlige konsekvenser når det gjelder rettsikkerheten. Hvordan kan en overklage et beslutt når underlaget er alle rede satt gjennom en myndighet (politiet) innsamlet/skapt dette material og samtidig lagt premisser for utfallet i første omgang? Hvilke kontroll ordninger vil en måtte opprette for å sikre både tiltro, objektivitet og innsyn i beslutningsprosessen? En utdannelse som ovenpå vil bli benevnt som "akademisk" er virkelig ikke løsning på slike problem. En kan ikke akademisere seg ut av slike tvil/spørsmål og politi utdannelsen bør holde fokus på hoved oppgaven i å være politi, ikke juridisk ekspertise som i sin tur konkurrerer med eksisterende juridisk ekspertise.

Min kritikk gjelder ikke at politiets utdannelse ikke holder akademiske mål i seg selv, men at overbetone det "akademiske" i en utdannelse er noe svært typisk for politikere når en egentlig ikke vet hva det "akademiske" vil bestå i for en bestemt type av profesjon. Den enda en vil oppnå er å skape en rekke uklare forhold mellom hvilke "akademikere" som legitimt vil kunne bedrive forskning på det felt som utgjør politiets hverdag, noe som nå kan bli problematisk når en omtaler en utdannelse som "akademisk" i seg selv.

En annen side er at åklager embetet faktisk ikke er en kort utdannelse, uten krever en hel del juridisk utdannelse og praksis for en kan få arbeide som åklagere. Hvordan er det da tenkt å spare inn på åklagere gjennom å overføre deler av dette arbeide til politiet? Noen ting må jo da forsvinne på veien for i det hele tatt kunne spare i annet fall ville kostnaden bli lik uansett. "Kostnaden" er her både den bakgrunn (i form av kompetanse) som kreves for å kunne bedømme i slike spørsmål og hva de som besitter denne kompetanse vil siden begjære i lønn for å utføre dette arbeide i stedet for dagens åklagere. Med lengre utdannelse eller spesielle krav på denne type av politiets arbeide så ville det også øke kravet for å kompenseres de spesial utdannet politi menn/kvinner for å utføre dette verv i form av mer lønn. Med andre ord er det mulig å spørre om ikke T. Bodström biter seg selv i halen med en slik løsning?