torsdag, maj 29, 2008

kärlek by association

något som har slagit mig mer än bara en gång är vad folk tänker när de kastar levande djur som om de vore döda ting är vad de egentligen känner? jag kan på sätt och vis förstå att de inte har några känslor för kattungarna som individer och kanske gör det handlingen lättare - det är bara djur, skadedjur som tar över ens värld. kan folk döda möss och äta kalvar utan den minsta tveksamhet, så är steget inte så långt. djur som djur.

däremot betyder kattungar att man har en katt. kattungar trillar inte ner från himlen och kommer inte med storken utan är avkommor till ett djur man tar hand om. man har inte en katt såvida man inte har känslor för den. hade den setts som ett dött ting hade den för länge sedan på ett sätt eller ett annat försvunnit ut ur hemmet. man har alltså bevisat att man har känslor för ett djur.
som ungar till det djur man behandlar som en familjemedlem så borde de ha ett värde i sig. kärlek by association. vare sig de är något man sett fram emot deras födelse eller inte, så är de avkommor till katten man gosar, leker med och matar. hur kan man då undgå att se dem som djur värda att älska och ta hand om? hur kan man skilja på katt och katt?
"Där fanns som genom ett under redan kattungarnas mamma sedan några dagar.
- Hon hittades i samma område. När vi tog in henne såg vi att hon precis fött ungar och hade mjölk kvar i tuttarna."
i detta fallet har kattmamman också blivit kasserad (alternativt varit utekatt) men någon har ändå tagit tid att ta kattungarna och försökt ta död på dem medans man låtit kattmamman leva. man har skilt på djur och djur och således haft olika känslor för dem



men visst, helt ärligt, möss och kalvar är också "söta som maränger" men i vår kultur är de en parantes, något som vi bestämmer över. det är en ekvation jag inte kan förstå.

Inga kommentarer: