måndag, juni 02, 2008

lättköpt ånger

"Flink ser ut som en vanlig vältränad och kortsnaggad svensk man. Han har ingen kriminell identitet, tillhör inte något gäng och har inte en enda tatuering på armarna, visar han."
begreppet 'fängelsetatueringar' är välkänt om än något passé. i svenska fängelser känns de som något sedan länge glömt. med det i åtanke kan man undra lite varför Mattias Flink betonar att han inte har tatueringar?
tänker han då på amerikanska deckare eller är han en relik från en tid då tatueringar betydde fängelsekund eftersom det var smått omöjligt att tatuera sig i etablerade studios?

kanske är det vad som får mig att bli avig när jag sedan läser resten av intervjun med Flink i dagens (pappersversion av) Sydsvenskan. han betonar gång på gång hur andra ser honom och vad de inte ska behöva se, inte vad han tänker och tänker göra. det är en väsentlig skillnad.
när han dessutom lägger sig till med stereotypiskt terapeut-lingo blir jag om möjligt än mer tveksam till hans ånger
"När jag tänker på det nu så är det fortfarande ett svart hål. Men jag har förstått att jag hamnade i en klassisk stressreaktion och föll tillbaka i mitt inlärda ryggradsbeteende: att gå i fält. Hade det inte varit för vapnet hade väl kvällen slutat som vilket krogbråk som helst."
mannen ifråga dödade 7 personer. 7 personer som han inte ens var involverade i det som utlöste hans s.k stressreaktion utan som var för honom okända människor. det låter inte som något krogbråk för min del.
om man inte kan definiera vad som hände och ta fullt ansvar för det utan att skylla på omständigheter (flickvännen, armén och vapnet), hur kan man då anse sig vara rehabiliterad och redo för samhället?

(citat från dagens pappersvariant av Sydsvenska Dagbladet)



1 kommentar:

Studiomannen sa...

Det äcklet ska få alla att tro är att han är någon slags "Lean mean fighting machine". Och att yrkesmilitärer uppenbarligen har lösa triggerfingrar. Om det skulle vara så skulle våra fängelser vara överbefolkade av gamla hemvärnsgubbar.

Det låter inte alls som något krogbråk i mina öron heller.