onsdag, juni 04, 2008

om du inte hajjar lingot är du inte önskvärd

Tiinas "lilla utspel" fick mycket mediautrymme. man blev indignerade över att den här konstiga kvinnan inte förstod vad hon egentligen fick lov att uppleva - vilken otacksamhet!
hon granskades och allt hon gör och gjort blev förlöjligat pga av hennes reaktion.
den här kvinnan kan helt enkelt inte vinna. följer hon vad hon tror på så stöter hon sig med de fina gubbarna och tar hon skeden i vacker hand, så tappar hennes arbete all cred.

jag blev något förvånad över att inte fler förstod vad det var hon kunde tänkas bli upprörd över men fick genom fina hintar förstå att det handlade om klass. inte bara var man föddes utan även den man vill se sig tillhöra. den man lägger i handväskan för att kunna vara en riktigt fin människa. en belevad människa som låtsas leva i en finfin värld där allt är möjligt utom för den som är för lat."alla kan" har tagits alltför långt och har blivit "alla som inte kan är bara förbannat lata och får skylla sig själva, förbannade plebejer".
att jag inte förstår det Lundensiska lingot hintas handla om att jag helt enkelt saknar klass. jag må öppna dörrar åt gamla damer, inte cykla på trottoaren, inte ha kniven i munnen och må hälsa på trappstädaren när vi möts på stan, men köpt klass har jag inte. jag hajjar ju inte lingot.

nu är väl kanske inte Per Gahrton den man som får mig att hänga upp rocken och tagga ner i hängmattan, men han har ändå en syn på läget som jag förstår och delar:
Lund är gubbigt. det må kallas akademiskt finlir, vara något man antas kunna hantera när man trippat uppför samhällstrappan och vara ett secret handshake för alla som har varit i kontakt med Lunds Universitet - man skrattar även om man egentligen vill gråta. man är en tänkande individ som lägger känslorna i innerfickan och skakar fin tass.
man må säga att det handlar om att bli vuxen, ta seden dit man kommer och att inte förnärma någon, men om man inte kan ta två steg bakåt och syna vad som hände ur ett Svenne-perspektiv, så har man nog missat något. om man lyfter ut seden, traditionen, och lägger den i en annan skål och serverar den på en helt annan tillställning - vad händer då? om sången ifråga skulle framföras på RFSLs möte? ROKs årsmöte? fikarummet på Samhall?
reaktionen skulle bli densamma som Tiinas men jag tror den lilla skillnaden ligger i att de i underläge har fått lära sig att hålla tyst. att alltid låtsas som man är lite högre på samhällstrappan, som om man är mer accepterad och hur man lever just nu är ett undantag.

det är attans lätt att skämta om saker man inte förstår eller lever i. det är när skratten fastnar i halsen på andra som man kanske bör tänka till och om. är det verkligen deras reaktion som är fel?

1 kommentar:

Studiomannen sa...

Jag stör mig på hennes agerande, men eftertankarna kommer alltmer på mig att det finns en hel del företeelser i Lunds akademiska värld som borde förändras i grunden. Syftar då knappast på Studentsångarna eller Lundaspexarna, men väl det von Oben-perspektiv som en del skaffar sig. "Jag är finare än du". Typ så.