måndag, juli 14, 2008

svettpaus

för tillfället blir det inte mycket bloggande utan som mest lite twittrande från mobilen. de flesta orden skrivs ner i en (pappers)dagbok för det blir inte lika svettigt som att ha laptopen i knät. värmen från min laptop får mig att bli helt yr. datoryra?
om jag bara kunde få blogger att inse att mina mobilpostningar skulle ha samma utseende som mina nätpostningar, så skulle orden kunna flöda och jag vara lite mindre svettig.

Jordgubbsrevor, jord och revor.
Lisa är skabbig och hunden har öronskabb.
Få ord säger precis ingenting, internet är netlöst och jag kan inte ens hitta en bok att läsa. Men, vi hade iallafall tur med vädret!
(gårdagens inlägg i pappersdagboken)

2 kommentarer:

psykiatrin.blogg.se sa...

Hej Tack så mkt för kommentaren på bloggen.

Här kommer lite svar.
Jag tycker att det är väldigt lämpligt att lägga upp personal under änglar. Javisst är det väldigt subjektivt och personligt, kan ofta ha med personkemi etc att göra. MEN tanken är att man som patient ska ha en plats att tacka för vården, en motpol mot citaten till exempel. Doktors guiden finns ju också t ex där man sätter plus på sin doktor.
Det vore skillnad om vi hängde ut alla som vi inte bara gillar, eller inte kommer överens med inom psykiatrin - det tycker jag hade varit mera utpekande.

Angående om att vara psyksjuk i Sverige är att vara "sjuk" håller jag inte med om. Det är en mycket stor tabu över att vara psykiskt sjuk och ordet blir ofta förknippat med försäkringskassan, arbetslösa, våldsbrott och de mest extrema schizofreni-fallen etc.
Att idag säga att man har brutit ett ben som att man har hade en depression, eller säga att man har ett medfött hjärtfel som att säga att man har borderline existerar inte. Psyksjuka har en förmåga att inte bara tystas ner, det verkar som det är vårat eget fel över att vi inte är tillräckligt starka, vi ska också skämmas över det. Därav, inlägget "krossa tabun" där många bloggare med psykiska sjd/tillstånd skriver om sin vardag - som precis är - en vardag.
Kommentera gärna tillbaka
och titta in igen
Mvh Psykos

schmut sa...

vad jag menar med att vara psyksjuk är att vara sjuk är just det hur man bär sin sjukdom. många med psykiska besvär gör det till allt de är, bär sjukdomen som en skylt runt halsen och ifrågasätter sedan varför de aldrig ses som en i mängden.

självklart finns det flertalet hinder när det gäller att få (bra) vård och hjälp, och mycket av det grundar sig ju i att psykiska problem filtrerar ens liv, vardag, språk och syn på livet. man lever i en bubbla och har svårt att ge full insyn.
men, att vara psyksjuk i sig tror jag inte är svårare än att ha diabetes. man har inte en tuffare vardag utan det handlar om hur man ser på sin omvärld och hur man visar upp sig.

jag tror inte heller det rör sig så mycket om tabun som en generationsklyfta - fråga 40-talister om zoloft och fråga sedan 80-talister om zoloft. de senare kommer att rabbla billigare avarter och biverkningar medans de förra kommer att fråga om det är sådana där "lyckopiller".

är det bra att fler kommer ut ur den vadderade garderoben? självklart.
men om man benämner läkare som änglar så sänker man nivån på diskussionen och sjkuter sig själv i foten. de är inte änglar, det är ingen divine slump utan det är resultatet av hårt arbetande och öronen mot marken.
min läkare var ingen ängel som sjönk ner och tog mig under sina skyddande vingar, utan hon var en förbannat bra läkare som lyssnade, tolkade, kommunicerade och lotsade. hon räddade inte mig utan hjälpte mig att ta hand om mig själv.
det gör inte att jag värderar henne mindre utan att jag ser henne för vad hon var - en engagerad välutbildad yrkeskvinna.