tisdag, september 02, 2008

bok-nörderi

Joyce Carol Oates My Sister, my love är genial.
inte bara historien utan även uppbyggnaden och språket. det är som den är skriven av en helt annan person. hur många röster kan egentligen rymmas i en människa innan man börjar ifrågasätta dennas psyke? de flesta författare fastnar ju trots allt i en berättarröst som används genomgående.

det är den 11:e boken på rad från henne som jag inte kan lägga ned. slänger man in lite tidigare material (
Foxfire, We were the Mulvaneys) samt några av ungdomsböckerna (Big mouth & Ugly girl), så är det en helt oändlig ström med bra böcker som kommer från henne. när jag sedan inser att jag kanske bara läst 1/3 av alla hennes böcker, så blir jag inte bara knockad av förvåning över denna kvinnas energi utan även förbannat glad över hur många böcker jag har kvar att läsa.

däremot kan jag ibland nedslås lite av tanken på att hennes energi kommer ju inte att vara för alltid. att en dag kommer fantasin sina, kvinnan försvinna och man är åter ensam. låter det smått vansinningt? det är det. hennes böcker har fungerat som en boj i ett smått stormigt hav fullt av okända författares böcker. ibland sjunker man djupt pga någon slaskig tristessroman (Kajsa Ingemarsson, hej hej) eller börjar ifrågasätta sin intelligens (Martina Lowden, hej hej), och då kan det vara bra att veta att Carol Oates har en ny bok som väntar på en.

(välskriven svensk recension för den som vill ha lite kött på benen)

Inga kommentarer: