torsdag, september 11, 2008

dyslexi-schmutten?

idag har jag gjort något som jag dragit på i 10 år - bett om ett dyslexi-test.
för mer än 10 år sedan misslyckades jag på en tenta i språkvetenskap (fornnordiska)3 gångeroch fick tipset att fundera över om det kunde vara så att jag kanske behövde hjälp.
då tog jag det snarare som en förolämpning att få höra att ingen "normal" kunde misslyckas så katastrofalt på en enkel tenta, men genom åren har frågan börjat gro i bakhuvudet.

den vanliga responsen när man pratar om sina funderingar är - men du är väl smart, men du som läser så mycket, men du som hade okej betyg etc. det är alla kommentarer som träffar helt fel, det handlar inte om det. det handlar om att jag har svårt att läsa en massiv text utan att behöva läsa om från början, skriva stödord eller läsa högt för mig själv (dvs sakta tempo) för att kunna hänga med. oftast fungerar inte det heller.
jag läser mycket böcker men jag läser inte mycket för jag klarar bara av ett par sidor i taget. istället läser jag ofta.

när jag gick på gymnasiet läste jag aldrig en läxa utan förlitade mig på vad jag hört på lektionerna. det räckte till ett genomsnittligt betyg. ett högskoleprov som var några snäpp bättre gjorde att jag kunde söka vidare. på högskolan fungerar det inte så, varefter jag trillar dit gång på gång, känner mig förbannat korkad och hittar något skäl (oftast ett jobb) för att hoppa av.
nu har det blivit för många sådana avhopp för att jag ska kunna göra om det.

jaja, vad vore ändå en bal på slottet?! vi får se helt enkelt.

Inga kommentarer: