måndag, september 08, 2008

inget uppmuntrar så bra som pekpinnar och hot om ekonomisk kris

om man säger att någon är en resurs, tänker man sig oftast att denna kan vara till nytta. att denna har en styrka eller färdighet som gör att den inte bara bidrar utan är en viktig pusselbit.

tydligen är det så att många vet inte om att de är resurser. de har passiviserats av sjukdom och skulle kunna ta sig upp till rimlig nivå om vi bara uppmuntrar dem...genom att bäst-före märka deras ersättning?
"Dessutom ska reglerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen ses över så att de underlättar för långtidssjukskrivna att aktivt söka och pröva ett nytt jobb. Karenstiden för de olika ersättningssystemen ska uppmuntra att man deltar i rehabilitering eller prövar ett nytt jobb."
Ylva Johansson i riksdagens socialutskott till SvD
uppmuntra är ett fint ord men innebörden av socialdemokraternas förslag rimmar inte riktigt rätt med ordvalet.
jag har sagt det flertalet gånger förut, men det kan (tydligen) aldrig påpekas en gång för lite:
vem tror egentligen att folk trivs i ett instängt, ekonomiskt ansträngt liv utan sociala kontakter? vem tror egentligen att sjukskrivna inte vill komma tillbaka till livet?

det är förvånande att man gång på gång diskuterar den sjukskrivnas inställning till arbetsmarknaden. är det inte fel fokus?


edit:
poängteras bör att detta är självvalda pekpinnar och piskor:
"Går man inte in i det nya systemet, kan man fortsätta som i dag att leva på sin ersättning. "
från Sydsvenskan
så, masochister sökes till labilt S/M-förhållande??

2 kommentarer:

Pinse sa...

Jag fattar inte heller. om man är kapabel att söka annat jobb så är man ju inte sjuk. För min del kan jag just nu inte jobba alls, inte ens läsa de enklaste texter. Om jag hade kunnat jobba hade jag ju inte varit sjukskriven!

MJV sa...

det är huvet på spiken här, vill jag säga. det här är själva kärnan i det jag forskar om :)