torsdag, september 18, 2008

åldringen schmut

sitter och researchar till ett arbete när följande tanke slog mig:

hur tror du att du kommer bli som pensionär? hur kommer din vardag att vara?
är det samma bild du ser framför dig som den du
önskar dig uppleva?
vad vill du ha ut av din ålderdom? vad vore det värsta scenariot?



(personligen så tror jag att det viktigaste för mig kommer att vara att ha en social funktion och ett socialt liv. jag tror att ju äldre jag blir, desto viktigare kommer dagliga möten bli. även om jag blir skröplig och fånge i min kropp så vill jag kunna ha ett liv fullt av upplevelser.)

1 kommentar:

Vanja sa...

Jag funderar ofta på ålderdom och ser i stort sett fram emot att bli äldre. Det vore katastrofalt trist att stanna kvar i samma tid, med samma värderingar och förutsättningar år efter år... Jag har några krutgummor som förebilder och jag hoppas bli som dem, stark och envis och hugger min egen ved vid 80 års ålder medan jag går på min gård och pratar med mina katter och sedan dör knall fall med mina tankar och minnen i behåll. Värsta scenariot för mig att långsamt vittra sönder och bli liggande som ett kolli på långvården utan en chans att ta tag i eländet med egna händer, medan välutbildade sköterskor och läkare gör allt som står i deras makt att förlänga skiten och droga bort plågorna för att hålla mig kvar i livet så länge som möjligt för att därigenom mildra sorgen för mina efterlevande (??!!), som istället egentligen borde få begrava mig och gå vidare med sina egna liv...

Om jag därigenom är för aktiv dödshjälp? Nja, inte om den sjuke aktivt sagt nej till det, men om jag skulle skriva ett brev i mina friska dagar att jag under inga omständigheter vill att ovanstående inträffar, så borde det ju ändå vara min rätt att bestämma?