onsdag, oktober 01, 2008

det bruna bandet

jag har fortfarande inte köpt något rosa band och det är tveksamt om jag gör. har lite svårt att förstå grejen med att skylta med ett engagemang. det blir lite Bono-varning över det - den som gråter högst över världens sorg vinner. medlidande ger uppmärksamhet. det blir ett enkelt sätt att visa att man bryr sig fastän allt man egentligen gjort är att följt en trend. det är ju just det, en trend. precis nu, den nya modellen och här sätter du den.

läser i olika media om att det egentligen handlar om att väcka uppmärksamhet och att få igång samtal kring ämnet, men den tankegången tror jag har fallit för länge sedan. alla vet vad bröstcancer är och det är inte tabu. istället handlar det om bröst och bröst är en finfin kittling att snacka om. rädda brösten, döda eller levande!
det är ingen som har ett brunt band för att uppmärksamma ändtarmscancer, inga gula band för bukspottskörtelcancer och inga bilder på kalsongklädda män i media för att få oss att tänka på alla prostator som går ett osäkert öde till mötes. det har inte samma klang.

man kan tänka sig att det handlar om pengar. riktade forskningspengar. kvinnans hälsa är sällan i fokus så vi måste fokusera på bröstcancer. för kvinnornas skull.
men, om vi verkligen fokuserade på kvinnorna och deras hälsa, skulle det inte handla om annat? depression? demens? stroke? benskörhet? hjärt- och kärlsjukdomar? vad är det egentligen som gör att vi trillar dit, mår rejält dåligt eller eventuellt kapiltulerar? vad är det som hotar att rycka bort dina nära och kära?


bitter, moi? nej, bara trött på att bli tvångsmatad med vad jag ska tänka, tycka och när jag ska göra det.

1 kommentar:

Johan sa...

Kan stolt meddela att jag av en händelse, och alldeles totalt orelaterat till din blog (har aldrig ens sett den förr), precis registrerat brunabandet.se för att få upp intresset för ändtarmscancer. Och jodå, band finns också. :)