torsdag, oktober 23, 2008

åka buss, buss, buss, tåg, buss, tåg, tåg



jag gillar att åka kollektivt. att vara en av de där pendlarna som tar sitt ansvar och trängs på liten yta för att komma dit de ska alldeles för sent och alldeles för svettiga.

däremot måste jag erkänna att emellanåt så får mig den påtvingade intimitet man får utstå att vilja krevera. det är visserligen inte majoriteten av människorna som får en att vilja krypa ner under sätet, utan de där påfåglarna som alltid lever ut sina draman inför publik. vardagens dokusåpa-deltagare. kvinnan som halvskriker i mobilen att hon vill inte ha någon ful man för det tänder inte hon på men en finfin läkare kan hon tänka sig, emo-flickan som gråter för att någon slänger på luren i örat på henne och kostymklädda mannen som skrevar och kliar sig ogenerat alltmedans han söker ögonkontakt. tonåringen som skryter om senaste anal-sexet han hade med ökänd förortsbrutta och okänd förortsbrutta som skryter om nya drömkillen hon träffade i helgen via MSN.

jag kan förstå att folk pluggar in mp3an och sätter på solglasögonen alternativt slumrar till en stund, för mitt huvud är helt slut av allt drama.

1 kommentar:

Studiomannen sa...

Men visst är det så. Mina erfarenheter av kollektivtrafik i dina trakter sträcker sig egentligen mest till att ha åkt buss mellan Malmö och Lund varje morgon under en period. Då var väl folk kanske för morgontrötta för att snacka. Men annars upplever jag exakt samma sak.

Den halvskrikande kvinnan ensam hade räckt för att jag skulle bli galen.