måndag, januari 12, 2009

favoritdikter

niotillfem frågade sina läsare vilka deras favoritdikter var. naturligtvis kom klassikerna fram. de klyschiga klassikerna som man ska läst och ska gilla. som klyschig 18åring gjorde jag mitt specialarbete om just Sylvia Plath. arbetet hette Dikten och döden och det är något jag alltid kommer få leva med då det är nedtecknat i mitt avgångsbetyg. rödvinsdjup tonåring, vi har alla genomlevt det men de flesta går vidare utan att behöva påminnas om det.

däremot kan jag inte låta bli att fundera över vad som gör en bra dikt? är det känslan du får när du läser den första gången? är det ett samspel mellan ord och författare som ger dikten liv? skulle en dikt av Sylvia Plath fortfarande vara densamma om man inte visste något om författaren och dess öde?

mitt svar angående favoritdikt är kanske något udda. det är klassiker men kanske inte klassiker som anses passa in i populärkulturen. båda två är dikter jag upptäckte innan tonåren men som jag kan komma på mig att recitera när som.

Kung Liljekonvalje upptäckte jag via en bok av Maria Lang. boken har jag sedan länge glömt, men dikten av Gustav Fröding lever kvar. mumlade den tyst för mig själv senast i morse när jag gjorde kaffe.

dikt nummer två är Till förruttnelsen av Stagnelius. det som slog an var hur döden beskrevs som något kärleksfullt. något som var väntat och efterlängtat. döden var inte den onda boven som rövade bort allt utan räddningen.
2:a versen ur dikten:

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o Flicka! — i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas här uppe, men lycklig jag bliver
där nere hos dig.

6 kommentarer:

Melinda sa...

http://www.youtube.com/watch?v=Q33SvIXfzKo&feature=related

winterbarn.blogg.se sa...

mycket vacker dikt. jag själv gillar allra mest bob hanssons "låna" vet du vilken det är?

MJV sa...

det här vet jag inte om den räknas som en dikt, men den är ruggigt bra:
http://www.student.nada.kth.se/~niho/adeb/att_doda_ett_barn.pdf

Studiomannen sa...

Kung Liljekonvalje är en evig klassiker för folk som sjungit i kör. Har sjungit den oräkneliga gånger både med blandad kör och med manskör. Den är fin.

Jag gillar (överraskande nog kanske?) Edit Södergran. Den här är fin:

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm,
månen glider över havet
vit och öm.

(Nocturne)

Studiomannen sa...

Kom på fler. Läser inte så mycket lyrik, men blir inspirerad av det jag sjungit. Dikten nedan är skriven av Hjalmar Gullberg:

"För vilsna fötter sjunger gräset
För vilsna fötter sjunger gräset
jag är din matta var du går -
räds ej, att natten förestår
för vilsna fötter sjunger gräset:
mot hemmet styr jag dina spår.

För vilsna fötter sjunger gräset:
under mitt täcke sänks din bår -
räds ej, att natten förestår!
För vilsna fötter sjunger gräset:
du går mot hemmet var du går"

Har glömt vem som tonsatt den, men jag har sjungit den en gång (på CD t o m!) :-)

0taxidermy0 sa...

Två av mina gamla favoriter från mina rödvinsdjupa tonår är "Kadavret" av Baudelaire: http://hem.passagen.se/fauna/kadavret.html och "Funeral Blues" av Auden.
Men det står jag goddammit för!