torsdag, januari 08, 2009

inga svar, bara reflektioner


även om man inte skulle kunna tro det, med tanke på hur världsfrånvänd jag är, så har jag precis som de flesta andra kvinnor någon hangup kring min egen kropp, hur jag ser på den och hur andra må tänkas se den.
precis som för de flesta andra kvinnor så handlar det inte om verklighet utan just vad man tror
sig se och tror sig veta. små fel man inte visste sig ha förrän man en dålig dag insåg att det var just det där som stod mellan en själv och världsherravälde.

ju äldre jag har blivit, desto mer har jag lärt mig att uppskatta min kropp. den fungerar både som verktyg såväl som klädhängare. ibland, med rätt ljus, kan den t.o.m se ganska artsy ut.

Tanja har skrivit ett utlämnande inlägg om kroppen och psykets, evinnerliga kamp. mind over matter, om man bara har disciplin så inte bara kan man utan blir man det man önskar.
jag vill se ut som Kate Moss i ett par jeans för 8-åringar, alltså ska jag se ut som Kate Moss och gör jag inte det så är det något förbannat fel på mig.

3 kommentarer:

Studiomannen sa...

Det gäller män också, såklart.

Jag är INTE tillfreds. Skrev först as-negativt, men ändrade mig till detta.

Jag är inte tillfreds. Men det är den kroppen jag har och det är jag och ingen annan som regerar över hur den ser ut.

Tanjas inlägg var bra och det understryker än en gång hur orättvis världen är när det gäller storlekar. Män kan hitta kläder lättare än kvinnor. Oavsett kroppshydda.

schmut sa...

det gäller ju självklart båda könen men jag tror att kvinnor känner en större press dagligen.

Studiomannen sa...

Schmut: det tror jag också. Mycket som spelar in. Omvärldens krav känns ofta helt jävla orimliga.