torsdag, februari 12, 2009

vårdcentralen och jag

Ringer vid 8 på morgonen. 8 före mig i kön. Jag lägger på eftersom jag ringer från mobil.
Ringer vid 10 på förmiddagen. 3 före mig i kön. Väljer återuppringning eftersom det finns en viss chans att de hinner ringa idag.
11.15 ringer det. Jag förklarar mina symptom och får ett Jaha till svar. Jaha vad? Ja, antingen så ringer du till jourläkarna eller så får du återkomma imorgon klockan 8 för jag ser inga lediga tider idag. Klick.
Vad hände med tider för morgondagen som man kan beställa idag?

Jag ger upp. Iggy får leka doktor med mig.
Försökte pigga upp mig igår genom att fixa till (utsidan av) huvudet så att jag såg mindre sjuk ut och något mer normal.Ibland är det som om man blir mer deprimerad av att se sitt trötta anlete i spegeln än av att vara sjuk.
Tyvärr hjälpte det inte. Jag är fortfarande grinig och under isen.

På lunchens (nyponsoppa samt te) hundpromenad såg jag dock en bekant som fick mig att tänka till och rycka upp mig lite alternativt ge mig själv en imaginär lusing. Personen ifråga har cancer och blir allt sjukare och krummare, och här går jag och tjattrat om en svullen tunga. Pespektiv, perspektiv!

psst: dagens uppiggare är dock fortfarande Nanoblogg. Det handlar inte så mycket om att se vad folk gör i realtid som att upptäcka hur uppfinningsrika många är med sitt språk. Ger definitvt hopp om världen.

Inga kommentarer: