fredag, mars 13, 2009

hej hej solidaritet

Det finns en sak som jag funderat på ett längre tag och som jag känner att jag måste lufta för att kunna få respons och förhoppningsvis andra vinklar.
Saken gäller bojkotter.
En god människa bojkottar utav solidaritet. Man köper inte en viss vara för att visa en ståndpunkt, för att visa solidaritet mot en utsatt grupp. Ingen ifrågasätter utan man ska bojkotta om man är en tänkande individ med stort hjärta.
Inga sharon-frukter ner i varukorgen för man bör visa solidaritet med palestinierna. Vi gör alla det och tittar snett på de som trots allt köper en frukt för 6.90:-.

En bojkott ska få följder. Vår makt är våra pengar och genom att hålla hårt i dem hoppas vi att det ska få de som bestämmer alternativt styr företagen (som exempelvis bojkotter av multinationella företag).
Men blir det verkligen mer än en knäpp på näsan? Drabbar inte våra bojkotter de som är längst ner på näringskedjan, dvs arbetarna som gör slitgörat? I fallet med sharon-frukter, drabbar det inte först och främst de som arbetar med att skörda? De som redan har svältlöner och inte kan klara att mista en arbetsdag och än värre, mista jobbet?
Producenter skär ju sällan ner på toppjobben utan det är de som gör det fysiska arbetet som får gå. De som anses vara slit-och-släng, de som kan undvaras men samtidigt står på kö för att få arbeta. De som inte har så stora krav för de har inte råd att ställa krav.

Där är frågan - ska man välja vem man har solidaritet med? Är det den som har störst helvete eller har man solidaritet med alla de som lever på botten? Finns det olika grader av personliga helveten?

(Sharonfrukten på bilden är oskyldig och har inget med aktuella bojkotten att göra. Den producerades och konsumerades 2005)

Inga kommentarer: