söndag, mars 01, 2009

soc-tanter


stillbilder från Soctanters reklam.

Läste en artikel om invalidiserad gås på Sydsvenskans hemsida när mina ögon drogs till en reklam på högra sidan av skärmen. Ska jag vara riktigt ärlig så var min första reaktion snarast en fråga: Vad gör Musse Pigg på socialkontoret?, men när reklamen satt igång så blev jag mer imponerad över innebörden.
Jag har tidigare hört talas om att Malmö skulle vara den första stad som hade socialrådgivning på nätet men aldrig kommit på mig att undersöka hur det såg ut. Kanske för att något bittert i mig sade att det fanns väl andra grupper som hade svårare att få information om hur socialen fungerar än de som är internetbevandrade och att detta var bortkastade pengar?!

Efter att ha studerat Soctanter på nätet måste jag erkänna att det verkar vara en väldigt vettig idé och då i synnerhet eftersom det inte bara handlar om ekonomiska bistånd utan alla insatserna.
Det finns mycket skam förknippat med att gå till soss oavsett om det handlar om ekonomisk eller social hjälp. Att anmäla till socialen gör dig till en bra medborgare medans att gå till socialen för hjälp och rådgivning gör dig till ett problem. Att anmäla till soss har blivit ett verbalt slagträ som gör att många backar, tystnar och inrättar sig i leden även om de inte har något att skämmas över. Soss är den nya bylingen.

Därför är det intressant att se att Soctanter har ett enkelt och personligt men anonymt diskussionsforum där folk kan fråga om vad det än må vara som de funderar över och få ett svar utan att det används mästrande språk. Även om det kanske inte fungerar som insats för de som är i akut hjälp kan det nog hjälpa att rensa upp en hel del fördomar om vad Socialen är och hur den fungerar?

1 kommentar:

Studiomannen sa...

Jag tycker också att det verkar vettigt. Det finns en aspekt också bortsett från skamkänslor, nämligen att i vissa fall går det inte att förstå vad och hur man ska göra.

Jag är ingen träskalle, OK? Jag ondgjorde mig som fan över blanketter. Jag gick arbetslös stora delar av 90-talet (i praktiken jobbade jag som fan och stämplade upp resten) och då behövde jag fylla i blanketter. På AF. Till A-kassan. Till F-kassan. Med mera. En del gick inte att förstå sig på.

Morsan hörde det där och hon berättade då att rätt mycket tid av hennes arbetstid (med missbrukare) gick åt att hjälpa folk igenom blanketter.

Kan man prata med folk på ett forum måste det ju vara ett framsteg även där.