söndag, mars 08, 2009

våld under egen flagg

Jag har tänkt en hel del på Davis Cup. Sedan jag såg det första Stoppa matchen klistermärket på en lyktstolpe här i Lund har jag tänkt på det dagligen. Däremot har jag inte kunnat komma till en enkel slutsats och därför inte sagt något. Varje gång jag tänkt på det har jag sett nya sidor och infallsvinklar och har aldrig kommit till något klart slut som gör sig bra som svart text mot vit bakgrund.

Sport är politik. Livet i sig är politik. Allt är politik. Det går inte att förneka. Just därför känns det som en så mycket hetare potatis. Ett enkelt konstaterade är inte så enkelt och något djupt inne vill revoltera mot att allt som skulle kunna ge livet ljus och lyster blir neddraget i politikens lervälling.
Jag skulle vilja att underhållning i form av sport och musik skulle kunna hållas fritt. Handla om gemenskap och glädje. Något att bonda över. Samtidigt blir det väldigt tydligt att gemenskapen inte är till för alla och att några nationaliteter hålls utanför. Gemenskapen baseras pengar och politiska band, inte på en kärlek till vad som utövas.

Därför är det än mer skrämmande att en protest som skulle kunna poängtera att friheten att vara en del av sportens gemenskap inte gäller Palestina, till stor del sluter sig samman till en våldsam protest mot en annan stat. Man protesterar mot hur våldsamheter förtrycker genom att vara våldsam inte bara mot politiska motståndare utan även mot de som försvarar vår rätt att leva i en demokrati. Man tar ut alla sina aggressioner mot polisen.

Där faller allt som skulle kunna ha varit en bra tanke och en dag spenderad i solidaritetens tecken - man utser polisen som fiende och öser allt sitt agg över en yrkeskår.
Man kan hävda att en hel demonstration inte kan falla på några rötägg, men samtidigt kan man inte blunda för sitt eget ansvar. Om man gör en politisk aktion utav solidaritet med en annan nation som drunknar i våld så kan man inte tillåta att personer under ens egen flagg utövar våld under aktionen. Hur ska man kunna säga att man agerar för fredliga lösningar tusentals mil bort när man nonchalerar våldet som pågår hundratals meter bort?
Handlar inte att organisera en demonstration även om att utarbeta strategier att tillämpa under demonstrationen? En lyckad demonstration består ju inte bara av mycket folk och bra uppslutning av media, utan även en stark kärna som vågar ta ansvar för gruppens handlingar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är helt rätt ,väggen till freden går genom fredliga och väll viliga demonstrationer som drar till sig de goda krafter och ande,En aktion som lyftar fram hat o negetiva vinder drar till sig allt som man är emot.den dagen palestinier ska lägga ner sina yxor och vara öppna för fred kommer det att vara fred,Aggressioner bara leder till mot Aggressioner,det burde de fatta för länge sedan,men kanske de har ingen intresse för gemmensamt lössning!

idan sa...

Jag håller med dig, våld är kontraproduktivt. Väldigt bra skrivet!