fredag, april 03, 2009

glas i Ipred

Just nu ligger mycket i dvala.
Glasbitarna i maten väntar på en förlossning och glaspetarna väntar på en revolution. Måste dock bli en ganska dammig revolution iochmed att allt man gjort är att skrämt upp folk och gjort dem arga. Ingen kommer bry sig om vilka de är eller varför de gjort det utan bara att de får ett offentligt samt ordentligt spöstraff.
Plus, den karman man som glaspetare må tro på sjunker nämnvärt inte bara pga eventuella skador utan även för att man källsorterar helt fel.

Alla väntar på att Ipred ska märkas men ingen orkar egentligen hålla koll på vad som märks för det hela känns ganska hopplöst. Laddar men hoppas på att inte synas? Bara det låter ångest.

Själv läser jag böcker om kvinnor som inte är på gränsen till nervsammanbrott utan som vaknar upp efter sådana, och emellanåt petar jag ner frön i jorden för att undvika mitt egna.
Man skulle kunna säga att jag känner mig lite som glasbitarna - Vad var nu det här bra för?
Kan också tilläggas att detta är tredje natten jag sover mindre än 4 timmar. Om jag inte var konstig från början så börjar jag definitivt bli det.
G'natt.

1 kommentar:

Skinhead Barbiedoll sa...

Då bestämmer jag: att inatt ska både du & jag sova läääänge & väl.