onsdag, maj 06, 2009

Come on and love me

Igår inte bara snubblade jag inte bara över en bok jag bestämt aldrig tänkt läsa utan jag kom även att köpa den.

När jag tittade på den insåg jag att det kanske var dags trots allt. Kanske har jag kommit så långt och fått sådan distans att jag kan läsa den utan att bli förbannad, ledsen eller bitter.
Det är trots allt fällorna. Man ser sig själv som ett offer och hur man än vrider och vänder så tar känslorna överhanden och styr ens liv. Istället vill jag kunna plombera, sätta stämpel It's done och gå vidare.
I mångt och mycket tycker jag mig ha gjort det. Jag grunnar inte särskilt mycket över det utan det är en tämligen naturlig del av mitt liv. Jag må visserligen analysera allt jag känner och gör något mer än gemene man, men iochmed att det ligger en sjukdom i grunden känns det bättre att förebygga än att vara efterklok.

Däremot tickar ju klockan och en dag kommer kvinnan trilla av pinn. Då måste jag inte bara vara tillräckligt stark för att inte trilla tillbaka i gamla tankar utan även tillräckligt stark för att kunna sörja det som inte längre finns. Det kommer ju trots allt att finnas en sorg och det är nog det som förvånar flest - kan man verkligen sörja någon som gjort allt för att fördärva, försura och förgöra ens liv?

Vad som har varit min beef med boken och författaren är just offerstämpeln. Överlevare, alkis-barn, stackars liten.
Samtidigt som jag inte bara tror utan även vet att kan förstå hur illa det kan vara, så är det bara en vardag. Det är ingen tävling i vem som haft hårdast liv utan det är en verklighet bland alla andra. Det är vår verklighet, den är allt vi minns och kan.
Personligen kan jag erkänna att jag kunde aldrig förstå den ilska och sorg många barn kände över att deras föräldrar skildes, men det visar ju också på hur olika våra världar var och är. Allt ger spår och för den som fått huden förhårdad med åren kan det vara svårt att förstå hur ont ett getingstick kan göra. Det betyder dock inte att getingsticket gör mindre ont.

Nu återstår bara att se om mina tankar kring boken Kärleksbarnet, och dess författare varit fördomar. Jag måste erkänna att jag hoppas att så var fallet.

1 kommentar:

Stellan o Lotta sa...

Själv gick jag o köpte Marilyn Mansons biografi Long hard road out of hell.. Inte samma skola, inte ens samma planet...