onsdag, juni 03, 2009

Vad är ett hem?

De senaste dagarna har det valsat runt en nyhet kring ett boende i Lund. Tunisborg på Kävlingevägen i Lund. Nyheten i sig är inte något nytt, ett förfallet hus är mer förfallet än vad man trott, men kanske har Ockupationsfestivalen gjort att boendesituationen i Lund blivit mer intressant.
De flesta medier har valt att fokusera på att huset är förfallet och att hyresvärden borde hindras från att hyra ut. Andra har förfasat sig över att det är socialbidrag som har gått till att betala hyran av ett hus som ingen vill gå nära. Man talar om akutboende, stadsmissionen och i värsta fall s.k ungkarlshotell.
Vad de flesta medier missat men som Sydsvenskan tog upp är att några av de boende känner sig hemma. Det må vara förfallet, utan el och värme, men det är deras hem.
Iochmed att det rör sig om personer som kommit utanför den vanliga bostadsmarknaden borde man kanske stanna upp och tänka efter:
Boende som ingen annan vill ha och som har svårt att komma till ro någonstans bor på den här platsen. Någon verkar t.o.m trivas! Varför? Är detta något vi kan arbeta med? Varför anser de att detta är deras hem?
Istället vill man stänga ner, bomma igen och hänvisa till Stadsmissionen som om allt saken egentligen handlar om är ett tak över huvudet och en renbäddad säng. Som om det är vad som utgör ett hem.

Vi ser det hända gång på gång. Folk som kan anses utslagna tar över övergivna hus eller bygger eget. Koloniområden blir små samhällen för hemlösa. I slutändan blir de bortkörda med hänvisning till att Såhär kan ingen bo. För att ingen ska verka hjärtlös så hänvisar man till Stadsmissionen, härbärgen eller Socialen.

Socialdirektören i Lund har uttryckt sig vettigt i frågan och betonar vad det är vi missar - att det handlar om ett hem.
"Enligt Inga-Lill Sjunesson, socialdirektör i Lund, kan även ett odrägligt boende vara bättre än hemlöshet".

– Vi har lagar om att hjälpa människor, men på deras villkor. Det ska verkligen mycket till innan tvångslagstiftningen kopplas in, säger hon. "
För många tar det lång tid innan de kan slå sig till ro och känna sig hemma. Innan de hittar en plats de kan leva på sitt vis.Där de vågar sätta ner sina saker och somna gott utan oro i kroppen. Om de gör det på en plats som vi inte anser är god nog åt en människa, borde vi då inte arbeta för att göra platsen ifråga bättre istället för att flytta på människan? Bör vi inte respektera individens val? Vad de anser utgör ett hem?
Är det inte viktigare att ha någonstans man känner sig hemma och trygg, än att ha ett fint vitmålat tak över huvudet?

Gör vi verkligen något för de hemlösa när vi kör bort dem från vad vi anser vara dåliga miljöer eller gör vi det för vår eget samvetes skull?

4 kommentarer:

Emmie sa...

När jag gick i gymnasiet bodde jag och mina två syskon, min mor och en fin hund i en kolonilott i Landskrona. Där är lotterna större och det var nästan som ett litet hus. Officiellt var vi hemlösa... ändå inte. När vi flyttade därifrån var det 'för vår egen skull' eftersom de hade bestämt sig att 'så får man verkligen inte bo, det är inte värdigt'. Vid det laget var jag 18 år och hade hittat ett trevligt, inrett källarförråd som jag hyrde för en tusenlapp i månaden. Mamma och min ena lillasyster hade också tur, i samma veva träffade min mamma en underbar man som hon flyttade ihop med.. annars vet jag inte hur det hade gått. Vi hade väl fått vara ett gäng människor som alla sov i ett förråd tillsammans istället för att bo i en liten stuga. För det är väl sannerligen mer 'värdigt'... ???

Jag önskar verkligen att de kunde reda ut det ute på Tunisborg istället för att bara slänga ut folk. Det om nåt är inte värdigt.

schmut sa...

Det är just vad som upprör mig - att man kör ut folk innan man har löst problemet. I synnerhet vevorna kring kolonierna i Lund där man vräker folk och hänvisar till att det finns hjälp på plats. Man verkar tro att de ska hoppa till av glädje att socialen kan tänka sig lösa deras problem den dagen de blir vräkta, men varför skulle de lita på dem när de precis förlorat sitt hem?

Det verkar finnas alltför lite fokus på vad ett hem är och vad det, (oavsett hur det ser ut, luktar eller ligger), betyder för en människa.

Rolf Nilsson sa...

Detta är ett hem för mig!

Ett hem är en plats där JAG kan känna mig trygg dag som natt.

Ett hem är där JAG kan ha mina saker i fred utan tanke på att någon förmanande röst säger åt mig när mina privata saker ska packas och vara ute för att inte kastas.

Ett hem är där jag har MIN säng, i vilken jag när som helst ska kunna njuta av en stunds vila eller sova på natten utan risk att bli störd av någon ifrågasättande personal.

Ett hem är där jag lagar och äter den mat jag vill, på de tider jag väljer utan att bli störd av någon.

Ett hem är en plats dit jag kan bjuda på något gott och träffa mina vänner när jag vill.

Ett hem är en plats för både roliga och tråkiga dagar, där jag själv väljer vilka de är.

Mitt hem är min borg, där jag är kung eller drottning

Stellan o Lotta sa...

Wherever I lay my hat, thats my home.


Nä, inte riktigt.. Mitt hem är min borg... Men min borg är där jag känner mig trygg, tillfreds och hemma.. Jag vill ha MIN plats, det ställe där jag, som en hund, kan snurra tre varv och sedan lägga mig att sova utan att slå svansen i något ovälkommet.
Jag vill kunna gå runt näck utan att någon gnäller.
Där jag kan duka ett bord till mig och min familj och njuta av en middag i gott sällskap.
Ett ställe där jag har rätt att peta näsan, klia röv eller vad fan som helst utan att en enda jävel får för sig att de har med det att göra.
Hem är där jag och min familj trivs tillsammans, allihop.