onsdag, september 16, 2009

Feminina ankor behöver kärlek de med

Anna Anka är ett fantastiskt bra namn. Synd bara att det är bortslösat på en kvinna som verkar ha sålt sin själ för pengar och att vara någon. Under all glitter och glamour kan jag inte låta bli att undra om det inte finns ett ganska tufft kontrakt mellan henne och hennes make? En kvinna som erkänner att ibland vill hon inte alls följa med sin man men att det är något hon måste göra. Något hon förväntas göra. Hon måste upprätthålla ett visst spel för att hålla ställningarna och alla ställningarna kretsar kring vad hennes man vill ha och behöver.

Samtalsstunderna med henne i dokusåpan allt hämtas från visar ju knappast på en kvinna som verkar vara lycklig utan snarare om en strykrädd hund som gör allt för att bli älskad. Hellre lever hårt kopplad än tar risken att vara ensam.
Visserligen säger hon i artikeln att det är den amerikanska livsstilen men jag kan inte låta bli att undra om hon verkligen umgås med amerikaner som lever 2009?

Att hon sedan blandar ihop potatis och morötter när hon sätter likhetstecken mellan uppbrytandet av könsroller och Jantelagen, det är en annan sak som tyvärr gör att hon alltmer låter som en kvinna som faktiskt behöver hjälp. Hade jag haft mer tillit till kvinnojourer hade hon varit ett solklart fall.


Edit:
Givetvis blev fru Anka ett populärt ämne på bloggar och twitter. Diskussionen kring Newsmill-artikeln och folks uppfattning av fru Anka får en ny tvist på Bloggvärldsbloggen (är det respektlöst och nedvärderande att tycka att någon verkar må dåligt?) medan Kvällspasset och Dackefejden istället serverar en känga var väl värdiga Mickey eller Stationsvakt.

Inga kommentarer: