Aldrig här, alltid någon annanstans

Att det kommer ensamma flyktingbarn till Sverige är ingen nyhet. Vad som dock blir brännheta nyheter är när dessa barn ska få ta plats i våran tillvaro. Alla gråter för de stackars barnen och tittar på galor för världens barn men man vill inte ha dem på sin gata

"Vissa föräldrar uttryckte oro över vad som skulle hända när deras ungdomar möter flyktingbarnen på byn. Många var ilskna över hur den demokratiska processen hade gått till. "
från Sydsvenskan

Det hela utspelar sig än en gång i Skåne. Denna gången är det Vellinge det gäller. Kommunen som har lägsta skattesatsen och som är känd som en välbärgad kommun utan våld i hemmet. Tydligen är de inte bara inskränkta utan även snåla då de inte verkar vilja dela med sig av sitt välstånd.

Jag måste erkänna att jag läser igenom artikeln ett flertal gånger för att försöka förstå vad det är invånarna ogillar med förslaget. Personligen skulle jag hoppas att kommunerna borde nästan slåss om att få vara den kommun som välkomnar dessa barn, men tydligen är empati något man bara kan visa framför tv-apparaten.