tisdag, december 01, 2009

boknörderi

Sedan den lilla otrevliga incidenten där min äldsta katt agerade bokrecensent och kissade på Den hemliga historien av Donna Tartt (vilket var min nattlektyr för tillfället) så har jag haft svårt att hitta något att läsa. Slutade med att jag plockade ner en pocket som jag påbörjat flertalet gånger men aldrig kunnat fastna för - Blonde av Joyce Carol Oates.
Det är den bok av Oates som alla brukar referera till som boken som lyfte slöjan men jag har inte kunnat med den. Jag har till och med tyckt riktigt illa om den och funderat på att ge bort den till någon jag inte tycker om.

Men så en sömnlös natt i helgen började jag om från början och helt plötsligt insåg jag varför jag tyckte så illa om boken - barnet Norma Jeane påminner så förbannat mycket om hur jag kände mig som barn. Att aldrig riktigt veta vem som var god, vad som var minerad mark och när allt skulle rämna. Leva fjäderlätt för att inte irritera eller starta en reaktion.

Med det i åtanke har jag bestämt mig för att läsa hela boken den här gången.

1 kommentar:

tristessan sa...

Det är en svår bok. Jag får inte till det, så den får vänta på sin tid.