Mörkrädd

Det är en vansinnig värld där religion kan styra.
Det gäller att tro rätt och i linje med de som bestämmer för annars tror du inte bara fel utan är en även brottsling. Om du inte bara tror fel utan även uttalar din misstro, då kan du straffas med döden.

"Irans högsta ledning hotade på tisdagen med dödsstraff för landets oppositionsledare. – De som ligger bakom upproret är mohareb (Gudsfiender) och lagen är mycket tydlig när det gäller bestraffning av en mohareb, sade Abbas Vaez-Tabasi, talesman för Irans högste andlige ledare Ali Khamenei."
från DN

Det är så vansinnigt långt bort ifrån Facebookgrupper om att skämmas för Anna Anka och funderingar om twitterkändisar har publicister som twittrar för dem, att det är otroligt svårt att ta till sig.
Dagens största kaos (i mitt liv) var förlusten av dotterns älsklingsnalle och att min läkare fortfarande inte hört av sig angående sjukskrivning. I jämförelse med vad som händer i Iran så kommer jag förbannat lätt undan.

Tappad sovkompis!

Iggy har tappat sin bästa vän Siggan någonstans i centrala Lund tidigt i morse. Vitorange tabby med turkos lapp där det står Ingrid.
Om någon hittar den alternativt har en likadan till skänks, hör av er.

Tappat förståndet - finns i sjön!

Jag vet inte riktigt vad som hände - först var det mycket snö och många minusgrader. Sedan blev det mycket vatten och många plusgrader. Nu säger de på nyheterna att det ska bli många minusgrader....och att vi alla kommer bo i igloos?
Vad du ser på bilden är en helt vanlig äng som numera är en sjö i vad som påminner hemskt mycket om vårväder.
Om jag inte vore helt väck skulle jag nog kunna bli det nu.

Förresten, på tal om titeln - spelade ni Finns i sjön eller Fisk i sjön? Ett och samma spel under två olika namn, är det olika namn per generation eller bara en Sjöbo'itisk avvikelse som alla andra?

Mellandagströtter

Det har gått några dagar och jag är inte ens medveten om hur många. Det är som om allmän ledighet gör att mitt medvetande också tar ledigt och jag sitter ensam kvar med ett skvalp som bara duger till att flytta kor på Farmville och slöglo på vad det än är för slask som TV3 serverar.

Därför begav jag mig idag ut i snöovädret översvämningarna för att införskaffa lite lektyr ... bara för att inse att lokala Konsums utbud inte var imponerande. När jag stod och tittade igenom tidningarna, tidningar som jag vanligtvis inte ens tittat en gång åt, så fick jag syn på Sara Hedgehog i en tidning (Tara) och "gratis" smink i en annan (Solo), så båda fick följa med mig hem. Efteråt slog det mig att jag hade köpt tidningar pga igenkänningsfaktor och mutor/smink. Det senare känns ganska billigt, men det första var ganska intressant. Jag hade aldrig köpt tidningen om jag inte sett Sara. Det blev som en rekommendation - hon är ju med alltså kan den inte vara så kass.
Tidigare har ju även en Familjelivs-tidning fått följa med hem för att jag såg Lady Dahmer i den.

Kanske hade man läst fler tjejtidningar om det handlat om folk man kan relatera till? Att läsa om Carolina Gynning, Anna Anka och annat röda mattan folk känns lika intressant som att läsa en Harlequin-roman. Iochmed att resten av tidningarna ofta består av banala relationsråd så blir det en Harlequin-roman.
En tidning som handlade om svennar, aktuella nyheter/debatter/politik, kultur och smink hade kanske fungerat? På engelska finns det ju en hel del, men jag har inte hittat någon svensk? Inte en tidning som jag läser från framsida till sista annonsen och sedan vill spara. Finns det ens någon sådan?

Merry Holimas und so weiter

Eftersom jag aldrig hann färdigt med de egenhändigt ritade julkorten (Iggy krävde att de skulle föreställa rosa granar och svarta kackerlackor) och än mindre hann ringa några samtal, så får detta fungera som en allmän julhälsning.
Ni är omtyckta och ha det gott.

Döh?

Idag har jag varit så trött att jag har sett rosa droppar ovanför allt. Rosa droppar som i Farmville. En indikation på att allt är färdigt och behöver skördas.

Jag är färdig, helt klart.

Snö är bäst, go snö!

Det snöar så galet mycket att jag önskar jag hade investerat i en egen pulka. Eller lärt upp Roky till att bli en slädhund. Jag önskar att jag åtminstone hade sett till att fixa ett par skidbyxor så jag inte behövde frysa som en galen hamster.

Bilden ovan är sunkig men för att vara tagen för 2 timmar sedan med mobilkameran, så är den okej.

Linklove - väl blandat

Vid den här tiden på året brukar det bli allt tystare på bloggar runt-omkring. Folk reser bort, folk stressar runt och det finns alldeles för mycket att göra för att sitta vid datorn. Det är tanken. Själv är jag en av de där som vare sig flänger runt eller stressar, utan fortsätter läsa, klicka och söka. Därför tänkte jag att det kunde vara bra med en post som tar fram lite trevliga bloggar som är så välpackade med poster att man kan fortsätta läsa i all evighet.

• At least I tried är egentligen inte fotoblogg per se men det är fotona som får mig att återkomma gång på gång. Stort, närgånget och förbannat bra. Hon har dessutom gjort en länkpost över sina favoriter och det är ett eminent sätt att hitta nya bloggar, favoritens favoriter.
• Purity är en sminkblogg som precis gjort vad många efterfrågat - en genomgång av skönhetsrelaterade webbshoppar. Efter att ha memorerat vilka man kan vilja använda sig av kan man spendera någon timme med att titta på färgprover och sminkningar. Bland annat får genomgången av svart, mörkt och lila mig att hyperventilera.
• Tsukii är allt gulligt, rosa och kawaii. Tänk er en feel good blogg, Kissies absoluta motsats. Det är lätt att driva en blogg på ironi, sarkasm och bitterhet, men att visa ödmjukhet, självdistans och allmän mjukhet är nog inte lika lätt. Därför väl uppskattat.
• Jag har fastnat i ålderdomen (allt var bättre förr) och lyssnar på samma musik som jag alltid gjort. Därför har jag börjat läsa Maddes blogg Kill Yr Idolz som handlar om musik man inte alltid visste att den fanns. Uppdateras oftare än man hinner läsa och kommer med bra blandband á la Spotify vilket gör musiklyssnandet så mycket lättare.
• Och jag ba för bland behöver man något som är in your face. Något som lyckats komma innanför huden men samtidigt få en inspirerad att hoppa upp och göra något.
• Hedgehogen Sara har hållt på länge och hon fortsätter traska runt precis så som igelkottar gör. Lite mellanläge, lite irritation och lite glädje. Förbannat bra vardagsblogg som jag återkommer till med jämna mellanrum.
• Fade skulle kunna misstas för ännu en vardagsblogg men ett litet besök hos henne visar att hon har inte bara fler tatueringar än genomsnittet utan också ett rejält bett. Enda bloggen jag vet där en dildo-tävling faktiskt passar in bland recepten på bullar.
• Försök att inte se så snygg ut gjorde årets bästa julkalender där varje dag var en ny blogglänk. För en blogoholic som jag var det tacksamt att matas med recenserade nyheter att prenumerera på. Att sedan en stor del av blogginläggen handlar om böcker gör inte saken sämre.
  
  

Har ni några trevliga bloggtips, så tas de gärna emot.

Banala frågor

Den senaste tiden har jag frusit något fruktansvärt. Det kan visserligen ha en del att göra med att jag är ganska krasslig just nu, men jag tror det har desto mer att göra med att vår bostadsförening har en ny policy om att spara energi på "onödig värme".
Det låter så bra att jag borde applådera, varför elda för kråkorna, men samtidigt huttrar jag som ett fån. Det trots att det är 18 grader inomhus.
Nu kommer frågan som får mig att framstå än mer som ett fån, men det bjuder jag på:

Varför fryser jag när det är 18 grader inomhus medans jag tycker att 18 grader på sommaren är helt acceptabelt? Varför har jag stickad tröja på mig nu medans jag springer i t-shirt så fort det stiger över 15 grader på våren?

För att mata stereotypen om "dumma bloggbrudar" så bifogar jag denna gulliga bilden.
Tänkte att det kan väl alltid göra någon glad över att få skratta rått. Skadeglädje och hånflin verkar göda alltför många. Själv föredrar jag koffein, fett, socker samt en och annan kittelattack.


Edit: Nu är det 16 grader inomhus. För första gången på länge kommer jag se fram emot att städa i full fart till Dead Boys.

Naturen älskar snö?

absurditeter

Jag vet att många tycker att COP15 är tråkigt och att en hel del tycker att det är för mycket att sätta sig in i för att kunna få en klar bild. Det senare håller jag med om. Jag inser alltför ofta att jag kan alltför lite och kanske är det skammen som gör att jag inte är så högljudd om saker som står mig kärt (ekologi och djurrätt) som jag borde vara. Man blir istället lätt naiv och trumpetar ut samma melodi, vilket egentligen är ganska meningslöst. Istället bör man inse att man behöver inte kunna allt för att förstå lite.

Om jag skulle skriva en enda grej som skulle få folk att bli intresserade att läsa nyheterna kring COP15, så är det ett citat från Olle Lönnaeus krönika i Sydsvenskan:

"I sakfrågorna är G 77 splittrat. Kina har investerat tungt i Sudan och är regimens viktigaste beskyddare. Men i spelet om klimatet stöder Kina inte det sudanesiska kravet att ribban för hur mycket jordens medeltemperatur får stiga sänks från 2 till 1,5 grader, eftersom det skulle tvinga kineserna att minska sina utsläpp snabbare."

Pausknapp finns ej

Erkännande: Jag hatar att vänta.
Inte när det gäller att stå i kassan på Konsum, vänta på bussen eller på att röda gubben ska bli grön, utan att vänta på svar. Vänta på besked. Vänta på ett Ja, Nej eller Kanske.

Jag borde inte få veta att jag har något att vänta på för just det här med att sitta stilla med tindrande/gråtande ögon är inte min grej. Önskar jag kunde skylla det på internet och att det gör allt så direkt, men jag tror tyvärr jag hade det i mig långt innan F5 kom in i mitt liv.

Burriburr-Sonja for president

Idag när jag läste genom min blogrulle hittade jag följande guldkorn som fick både mig och maken att giggla en kvart.

"Ni som har rikligt med mens...
... har ni nånsin lagt er i badkaret under denna period av månaden?

Alltså fyllt badkaret och legat och pressat ett par timmar? För att sen ropa på sambon med svag, skrovlig röst och spelat död då han kommer in?"

Sonja är enda tjejen som kan få mig att besöka Mamas sida frivilligt.

odlingnörderi

Kanske inte helt rätt tidspunkt att göra ett inlägg om kärleken till en odlingslott men eftersom jag tillhör den något udda grupp som läser böcker om allotments, organic farming och the no-dig movement även på vintern, så passar det in helt okej här.
Jag har ju även en odlingslottsblogg som just nu ligger i träda. Inte bara pga att det är mörkt, kallt och slaskigt, utan även för att jag var lite väl krasslig ett tag för att orka med. Idag fick jag höra att vår odlingslottsförening numer har en blogg och det fick mig att börja tänka på vad jag ska göra nästa år. Detta var tomatillons år. Den kom, den såg, den segrade efter att all asiatisk bladkål ätits upp och det var trevligt möte. Även tomaterna och mangolden fick vara med på prispallen, men annars var det något trött och oinspirerat.

Frågan är bara vad jag ska viga nästa år åt? Det asiatiska har sin storhet på tidig vår och sen höst, men däremellan, den ljuva sommaren? Bondbönor, chili och minimajs visade sig vara oumbärliga i köket, men att odla så var de ganska trista. Tog plats på både bredd och höjd. Men, Iggy gillade verkligen att kunna plocka själv och fixa mat. Det är ju egentligen meningen med det hela - att ge Iggy en sund matkultur och ett intresse för riktiga råvaror.
Vad annars kan man odla som är roligt från det man sår till det att det skördas?

Fyndat dåligt självförtroende

För ett tag sedan fyndade jag nitbälten från BikBok på Tradera. Nitar en masse må vara en sisådär 2 månader passé för den som gillar vara ett steg före, men eftersom jag fortfarande är fast i 1996 fungerar nitar finfint för mig.

Döm min förvåning när jag får hem 2 bälten som visar sig vara lika stora som de på barnavdelningen på Lindex! Vem visste att BikBok även hade en marknad bland 8-åriga pojkar?
När jag kommit över den första förvåningen slås jag av nästa - Var är det meningen man ska ha dem? Om de är 80 cm långa med 75cm som längsta skärplängd, så passar de under behån men inte mycket mer. Är det meningen att jag ska behöva genomgå corsettraining för att få dem att passa eller är jag som storlek 38 helt enkelt för fet för kvinnokläder?

Prioriteringar

"Att just skvaller om en amerikansk golfspelare dominerar nyheterna samtidigt som världens ledare samlas för att fatta ett nytt epokgörande klimatavtal – är det rimligt?"
från SvD

Så sant att det måste upprepas än en gång. Hur kan en mans sexuella utsvävningar vara mer intressanta för oss än vad vår framtid är? Det är ju inte ens en man som vi tidigare intresserat oss för mer än att han är en rik man som gift sig med en svenska. Han i sig själv är lika ointressant som alla andra amerikanska sportstjärnor.

Är det enkelt så att det är enklare att stoppa huvudet i sanden och skratta åt en kändis som blivit outad som otrogen klant, än att inse att vi alla håller på att förstöra den enda planet vi har att ta hand om?

Fokuserad och ganska blåst

Kanske är det så att jag inte lever i samma värld som andra Svenssons eller så är det kanske så att jag alltid är fokuserad på mat för jag blev riktigt förvånad över att Sydsvenskan gjort ett så fatalt misstag som att skriva att man kunde chatta om tomträtter när det borde vara tomaträtter.
Det tog mig ett tag innan jag insåg att det faktiskt finns något som heter tomträtt.

Samtidigt som jag beter mig som ett yrväder (minus bombnedslaget) så blir jag glad över när jag läser om begravningskontraktet på COP15. Visserligen är det utfört av en konstgrupp och kan således säkerligen förkastas av många som verklighetsfrånvänt, men jag måste säga att det är en av de mest innovativa aktioner jag hört talas om.

Lussekatt och lusekatt

Iggy har problem att uttala den äldsta kattens namn och istället för Lukas säger hon Luse.
Vår fin fina Lusekatt har fått fnatt för han har ingen hatt!
Idag har vi ätit lussekatter. Det var mycket förvirrande.

Billig trend

Inte från Mac, inte Essies och inte heller MUS take på den ack så populära minten från Chanel, utan danska billighetsvaruhuset Tigers version. Fullpris 20 kronor. Take that and party!

"Två kommentarer om dagen håller doktorn borta"

Jag har för mig att jag några gånger klagat över allt färre läsare och med det, så gott som obefintliga kommentarer. Jag har t.o.m en banner på bloggen som uppmanar folk att kommentera eller så bidrar de till att bloggen tynar bort. Tydligen är det fler än jag som går i samma tankar och via Mymlans Facebook ser jag att hon skrivit i Bloggvärldsbloggen om Ulrika Goods uppmaning om att kommentera mera. Redan där inser jag att något har hänt - jag behöver en Facebookstatus för att inse att en av de bloggar jag har i min Bloglines har uppdaterat om något jag tycker är intressant och relevant.
Kanske är det så att Facebook har gjort mig slö och fått mig att tro att allt ska komma serverat i en catchy mening i ett enkelt flöde?
Jag har blivit förtwittrad?

Har det kommit så många bloggar att vi inte hinner med? För det är ju verkligen inte ont om bloggar, så det är inte där problemet ligger. Har bloggar blivit mer introverta så att det är svårt att slå sig ner och säga någonting?
Eller är det som jag tror, att bloggläsandet tappat mark och att en del av den tid man tidigare ägnade åt bloggar nu upptas av Facebook? Jag märker ju tydligt av att jag har färre besökare men om det beror på min bloggs brist på kvalitet eller på att folk läser färre bloggar låter jag vara osagt.

Varför håller vi tyst?



(Titeln på inlägget är taget från Göran Widhams lysande kommentar hos Ulrika Good)

är Nyligen passé?

Min blogg har aldrig varit särskilt välbesökt. Aldrig populär, länkad eller trendig. Bloggportalen och Bloglovin' vet knappt vem jag är.
Det är inget som oroar mig särskilt mycket för jag gissar att det har något med vem man är och än mer med vem man vill vara att göra. Min blogg speglar min personlighet och jag har alltid seglat i min egna lilla plaskdamm.

Därför blev jag mer än måttligt förvånad när jag ser att jag enligt favoritlistorna på Nyligen kan räknas som populär.

Listan baseras varken på besök eller länkningar utan på antalet favoriseringar hos Nyligen vilket skulle kunna jämföras med prenumeranter hos Bloglovin. Det behöver inte ens vara en besökt eller uppdaterad blogg men det ligger en tanke och en handling bakom favorisering.

Jag kan därför inte låta bli att undra vilka det är som egentligen favoriserat mig hos Nyligen och hur mycket den läsargruppen skiljer sig från den som Bloglovin har? Mer medelålders, mer politiskt inriktad och mer vardagsbetonad? Eller är det helt enkelt så att Nyligen och därmed även Knuff, tappat mark och blivit tämligen ointressant?

det var kallare förr

Det går ett envist rykte om att det är vinter nu. Tydligen tror naturen att det är bara just ett rykte och kör på som om det vore Oktober året runt. Jag skulle vilja bli arg, peka finger och skylla på växthuseffekten, global uppvärmning och någon annan än mig själv. För visst var det kallare förr? Visst visste även vi i Skåne hur snö såg ut?
Samtidigt är jag väl medveten om att det där med minnet av hur allt var färgas alltför mycket av nostalgi. Det man minns behöver inte vara absolut sanning. Snöklädda monsterbackar det tog år att klättra uppför och minuter att åka nerför, de visade sig ju trots allt mest vara gupp. Allt var så mycket bättre, nej, större, nej, annorlunda förr.

Kanske bör man istället för att sura och stressa, glädjas över att inte behöva packa på sig lager på lager av kläder för att sedan pinas i kyla? Att ens hud inte kreverat av köldskador? Att man kan vara ute i timmar utan att frysa det minsta.

Fast jag måste erkänna att jag är förbannat trött på regn. Och, jag skulle gärna ta emot rena fakta om vad som händer. Vad är vad och vems fel är allt? Vem ska man tro på när man egentligen inte vet? Ibland tror jag att jag tror alldeles för mycket om vad som händer. Vet gör jag alldeles för lite.

söndag = segdag

Jag brukar inte se fram mot söndagar eftersom de vanligtvis är en förvarning inför ännu en stressig vecka, men denna helgen har varit så intensiv (läs überstressig) att en seg söndagseftermiddag varit välkommen.
Mycket kaffe och fixa resten av julpyntet. Rita (katter), bygga lego (katthus) och titta på KidZui (katter som spolar).

Nu återgår livet så smått till det normala. Läsa nyheter, läsa bloggar och fixa. Försöka hitta en lösning på varför mina höfter beter sig som om de inte är fastkruvade.

fira i dagarna tre

Helt galet att det redan gått 3 år! Alla upplevelser och ögonblick har samlats på hög. Pressats samman till de blivit ett tight kitt som gör att vardagen fungerar och att man blir som sammanväxta.
Egentligen är jag inte förvånad över att det gått 3 år när jag tänker på vad vi sett, gjort och upplevt, men när jag blir påmind om att det finns en omvärld där folk gifter sig, flyttar, får barn, dör, då märker jag att jag verkligen inte hängt med.
Jag vet var jag haft mitt fokus.

sur kommentar från en missgynnad

Jag läser inte VeckoRevyn. Dels är jag för gammal och dels har det aldrig varit min påse.
Inte heller läser jag Mogi men senaste dagarnas bloggstormande kring hennes A-kassa experiment gjorde att jag kände mig tvungen att titta in. Jag borde inte ha gjort det för jag fastnade för följande uttalande som just Mogi gör i Veckorevyns papperversion.

"Jag skulle vilja bjuda hem missgynnade barn till mig och ge dem en stabil och mysig jul."

Så fint! Jag får tårar i ögonen. Seså, borde hon inte få bli fröken Sverige, denna ljusa välmenande ängel som offrar sig för pöbeln?
Sarkasm åt sidan, jag blir så förbannat arg när jag ser sådana banala idéer lyftas fram som något fint och nobelt. Därför skrev jag en kommentar till inlägget som jag gissar kommer ett förloras i modereringen. Eftersom jag blev tillräckligt upprörd för att inte bara kommentera utan även stanna uppe längre än jag borde, så kommer kommentaren även här.

Jag kan inte låta bli att ifrågasätta din teori om att barn till missbrukande föräldrar skulle kunna njuta av en jul med dig. Hur naiv är inte tanken att de skulle ha en stabil och mysig jul hos dig bara för att det är just hos dig? Den ångesten och stressen man bär med sig som barn i en sådan familj lägger man inte av sig särskilt lätt och oftare än inte är man hellre med sina missbrukande föräldrar än med någon främling. Deras jul med dig skulle alltså också bli miserabel, för barn till missbrukare är ofta mer solidariska med sina föräldrar än vad andra barn är. De barnen har inte mycket och det lilla de har, håller de förbannat hårt i!

Vill du göra något för de barnen under jul? Jobba extra på närmsta mission eller julmiddag. Vill du hellre shoppa, så köp presenter som du kan skänka via kyrkan eller välgörenhet. Kanske kan du t.o.m gömma en tomtesäck med egna presenter utanför missbrukarfamiljens hem!

åldern inne

Honk installerar VidZone, vi går igenom vad det finns för videos och det första vi ser är en Gluecifer video. Sedan Cockney Rejects och The Clash. Helt plötsligt grips jag av en lust att sticka ut, driva runt och gå på konsert kväll efter kväll. Så som man gjorde när man var ung.
Det är ju knappast så att det är färre konserter nu, men det är dagens musik medans jag var igår. Då hade man tiden och drivet, nu har man dubbelhaka och livet inrutat.

Dock har jag fortfarande ett sug och inte bara efter ett lila läppstift.

grisar och mobiltelefoner

"Tycker att djurrättsalliansen borde lägga ner. Förstår de inte att deras tokerier kommer att leda till dyrare mat för gemene man? Trams. Grisarna har det FÖR bra. De är bara en tillverkningsprodukt. Snart gnäller de väl om att mobiltelefoner behandlas illa under tillverkningen med."
Kommentar av Marcus ang. grisfarmarna i Skånska Dagbladet

Jag tror inte att någon inte blir upprörd över att läsa en sådan kommentar men samtidigt är den så rak att man kan inte undvika att inse att detta måste vara något som ligger och lurar under ytan hos många. Varför skulle man annars fortsätta köpa inte bara griskött utan kött över lag? Det handlar ju om produktion. Köttproduktion. Folket vill ha så mycket som möjligt för så lite som möjligt.

Jag blir oerhört arg och provocerad av läsarens kommentar men samtidigt inser jag att han bara säger vad många inte vågar ens erkänna för sig själva. Det är nog en ständig battle för de flesta - etik och moral versus ekonomin. Lägger man sedan till alla vardagsval som ska göras - är det lönt att köpa ekologiskt nötkött om man krängde en kebab på fyllan, så är det egentligen inte särskilt konstigt att allt blir så som det är.

boknörderi

Sedan den lilla otrevliga incidenten där min äldsta katt agerade bokrecensent och kissade på Den hemliga historien av Donna Tartt (vilket var min nattlektyr för tillfället) så har jag haft svårt att hitta något att läsa. Slutade med att jag plockade ner en pocket som jag påbörjat flertalet gånger men aldrig kunnat fastna för - Blonde av Joyce Carol Oates.
Det är den bok av Oates som alla brukar referera till som boken som lyfte slöjan men jag har inte kunnat med den. Jag har till och med tyckt riktigt illa om den och funderat på att ge bort den till någon jag inte tycker om.

Men så en sömnlös natt i helgen började jag om från början och helt plötsligt insåg jag varför jag tyckte så illa om boken - barnet Norma Jeane påminner så förbannat mycket om hur jag kände mig som barn. Att aldrig riktigt veta vem som var god, vad som var minerad mark och när allt skulle rämna. Leva fjäderlätt för att inte irritera eller starta en reaktion.

Med det i åtanke har jag bestämt mig för att läsa hela boken den här gången.