onsdag, januari 20, 2010

Terrorstaden





Vårt kära barn har nått den våldsamma delen av trotsåldern samtidigt som maken fått en långdragen förkylning och min kropp gått ut i strejk. Pengarna vi aldrig hade har rymt och likaså orken att göra något mer än klara 6.30 på morgonen fram till 21.30 på kvällen.
Jag vet att tidningar som Mama och bloggar som ska få förbli onämnda (mest för min egen del) visar upp en bild av välbevarade mammor som i värsta stassen balanserar dussintalet blöjfria barn med fet karriär, samhällsengagemang och dyr shopping, men jag tänker inte ens försöka. Jag orkar ju fasiken ens inte ens logga in på Blogger för att lägga in en bloggpost.

Med det vill jag säga att saker nog går utför för Schmut just nu. Bloggen Schmut. Om jag inte kan sova kan jag inte tänka och kan jag inte tänka så är det förbannat viktigt att jag sparar den lilla ork jag har till att lalla runt med min trotsiga kärleksbulle Iggy. Lokala hemlösa får sig en penning och ibland slösar jag loss med både en semla och ett utreat nagellack på Tradera, men that's about it. Inrikespolitik och mediamissar noteras men inte mer. Mina tankar och mitt engagemang är som mest aktivt medans jag väntar på att sömnen äntligen ska komma, men när jag slutligen somnar brukar allt försvinna i en dimma.

Förhoppningsvis återkommer jag inom snar framtid med ett vasst sinne och förbannat mycket ork, men just nu verkar det inte närstående. Tyvärr. Därav nonsensbloggeri för jag kan inte förmå mig att ta död på Schmut än.

1 kommentar:

lisa sa...

Hoppas att orken kommer tillbaka så det räcker till bloggen också. Just för att det inte är Mama-posering!