tisdag, februari 09, 2010

Fingret på

Jag har inte många hjältar. Jag är inte mycket för hjältar eller idoler över huvudtaget och har nog aldrig varit. Ju mer man pressar upp någon på en piedestal, desto större är risken att de trillar ner och bryter nacken. Skadade hjältar hamnar lätt i skymundan och får ta skit för allt som gått fel.

Däremot finns det lite löst folk som jag verkligen gillar. Som får mig att le även när de ser ut som butterkakor. En av de där människorna är Henry Rollins och han råkade själv sätta fingret på vad det är vad jag gillar med honom:
"Sometimes it hits me how many times I have been to some of these places. Usually, say on a tour like this one, I am older than the driver and crew and have been doing shows for years longer. My references are from the Bronze Age. I have been at this a long time and the years have sped by. I have been doing shows in Budapest for twenty-three years, some of these places, much longer. There’s no doubt about it, this is what I do. I will be forty-nine next week. I don’t see what else I could have done with all of this time. Being out in the world, so far, has been the best thing I have found. There are times when things are not interesting minute-to-minute, like on a tour like this."

Inga kommentarer: