tisdag, februari 02, 2010

Hej hej egoist

Det finns en stackars liten man. Han har ett barn som är helt oönskat från hans sida men som han trots allt försöker älska. Så fint av honom! Så ädelt!
"Mamman skänkte sin vackraste gåva till barnet. Pappan fick sitt liv förstört.

Kvinnans rätt till sin egen kropp kan inte ifrågasättas. Men när hon sätter sin barnlängtan över mannens vilja, har hon då gått för långt?"
källa

Hans självcentrering har inga gränser och enligt uttalande i Sydsvenskan så tycker han att hans nuvarande relation är helt okej men att det inte är den mest fantastiska personen i Universum som han delar sitt liv med.
Egentligen tycker jag att mannen är värd en lusing men eftersom jag är pacifist så föreslår jag terapi.

3 kommentarer:

tristessan sa...

Känns som det är något mer det handlar om än att han ofrivilligt blev pappa. Det "drabbar" ju många både mammor och pappor och inte skulle de väl behöva sluta med så konstiga känslor. Kommer att läsa boken för jag hoppas på någon slags förklaring.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Vilket pucko. Han borde växa upp.

Åsk Dabitch sa...

Hej schmut det var längesedan.

Ja, jag kliade mig också i huvudet när jag läste artikeln, den sätter inte den här författaren i vacker belysning direkt ("Universums" var ju värst), men tråkigast av allt var nog kommentarerna. Oj vad många det är som tjatar om att kvinnor "lurat" dem och sagt att de äter p-piller. Var är deras lurendrejeskor? Känner du en kvinna som är så sjuk? Min biologiska klocka tickade högt som fasen i evigheter men inte stack jag hål på kondomerna för det. Pappor är viktiga, och jag ville ha en sån, som var med på noterna (och nu har jag ju det plus en ursöt dotter som ääääääälskar pappsen). Man undrar ibland hur folk är funtade.